Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 6. Ett lik och en timmerstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT I.IK OCH EN TIMMEESTOCK.
.111
»Äro inte romarne döda?»
»Jo.»
»Lefva inte tyskarne och fransoserna?»
»Jo bevars.»
»För att nu hinna lära sig tala med de döde, så får
man inte lära sig tala med de lefvande... Är det inte
åbers, det?»
Dessa och dylika reflexioner äro visst icke klyftigare,
än att de alltför väl kunna uppstå i en trettonårig gosses
hufvud. Det gamla förvända skolsystemets tallösa brister
äro allmänt kända och för ofta påpekade att här behöfva
någon ny analysering. Hvad de lefvande språken beträffade,
så hörde man på den tiden blott talas om dem, och
man visste icke ens, att det för eget modersmål fanns en
grammatik, som man behöfde känna. Latin och grekiska,
grekiska och latin, se der nästan allt som kom i fråga.
Dessa båda språks glosor och regler skulle man fullproppa
hufvudet med. Det faller af sig sjelft, att när ett barn
måste läsa hvad det icke begriper, så blifva skoltimmarne
tråkiga; ty hvad väckelse, uppmuntran och glädje har det
väl af blotta utanlexor, dem det lätt glömmer för 113’a
utanlexor? Hvad naturalhistorien angick, så visste man
knappast 0111 det var jorden som rörde sig kring solen eller
solen kring jorden, om det fanns några andra örter på Guds
härliga jord, som kunde vara nyttiga för menniskan, än
fläderte, som man tøg in när man var sjuk, och kummin,
som man lade på bränvin.
Nu hafva likväl latinet och grekiskan i någon mån fått
maka åt sig och lemna rum åt nödvändigare och angenämare
studier. Vi tvifla på, att de gamla greker och romare
vändt sig i sina grafvar för det, och hoppas, att våra gamla
hänsofna magistrar och professorer icke för det skola gräla
på oss, när vi en gång råka dem på yttersta dagen.
»Ja, det är bestämdt, att jag blir militär, blir officer,»
förklarade Hök.
»Hvad för ett regemente tänker du gå in på?» frågade
Axner.
»På artilleriet.»
»Du har alltid varit road af artilleriet.»
»Jo, jag menar det.»
»Du har varit vår förste artillerist.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
