Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VA Ii HJELTE ÄE FÖRFATTARE.
121
hugg i hvarje rad. Dels för att vara olik vanliga författare
till dylika romaner, dels ock för att ådagalägga en
innerligare bekantskap med de klassiska auktorerna, hade han
späckat texten med åtskilliga latinska glosor, lånade ur
syntaxen. Så låter han t. ex. löjtnanten, när denne i
Humlegården gör sin kärleksförklaring för prinsessan, vemodigt
säga: »Pulvis et umbra sumus» (ett stoft och en skugga
äro vi), samt muraren, »Den förskräcklige», i det afgörande
ögonblicket utropa till sina förtviflade, omringade röfvare:
»Dulce est pro patria mori» (ljuft är att dö för
fäderneslandet), alla andra klassiska godbitar att förtiga.
Men det var icke nog att den var författad, den måste
äfven ut för att sprida ljus bland den läsande menigheten.
Vår hjelte hade hört talas om förläggare, hvilka gifvit ända
till femtio riksdaler banko för den minsta och obetydligaste
broschyr. Kunde han då icke med största skäl i verlden
begära hundra riksdaler riksgälds för sin stora roman? Han
behöfde också verkligen denna summa, ty en pennknif med
perlemoskaft och fyra blad uti, en större färglåda af
Hasselgrens fabrik, ett par stöflar med hela skaft, en kapprock at
det finaste blå kläde samt en guldklocka med berlocker hade
länge lekt i hans håg. Hela denna härlighet kunde han
erhålla för ifrågavarande summa. Kunde möjligtvis fås för
femtio banko, men dum är den, som icke tar hvad han
får, tänkte Axner.
Adolf tog »Den förskräcklige» under armen och skyndade
till en boktryckare, hvilken, efter hvad han hört, brukade
köpa lönande manuskript.
Boktryckaren mottog »Den förskräcklige» och började
läsa på titeln. Adolfs hjerta klappade våldsamt, och hans
ögon vågade icke se upp på den läsande.
»Titeln är inte så oäfven,» yttrade boktryckaren.
Nu slog författaren upp sina ögon, och hans hjerta
klappade mindre.
»Hvem har skrifvit det?» frågade derefter boktryckaren.
»En ... en herre på landet,» svarade Axner, som dels
tyckte att romanen var för utmärkt att vara författad af en
fjortonåring,’ dels ock trodde, att egiden af en äldre person
skulle vara mer talande i förläggarens ögon.
»Ser ut som det skulle vara ett fruntimmer,» vttrade
boktryckaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
