Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VA Ii HJELTE ÄE FÖRFATTARE.
123
Nu bar det af till en bokhandlare, ty boktryckare hade
han förlorat smaken pii.
»Det är en öfversättning, ser jag. . . Hvad kostar den?»
frågade bokhandlaren med den mest iskalla likgiltighet.
»Femti ban . . . nej, femti riksgälds,» svarade vår
författare med en suck, ty han säg pennknifven, färglådan
och halfstöflarna smälta bort som smör i solsken.
»Menas det riksdaler eller skillingar, min unge vän?»
»Riksdaler, riksdaler!» svarade författaren med den
ömkligaste ton i verlden.
»Var god och kom igen en annan dag,» sade
bokhandlaren; »för jag kan naturligtvis inte köpa grisen i
säcken.»
Bokhandlaren bestämde dagen, och vår författare
aflägsnade sig,
»Grisen i säcken,» mumlade han under hemgåendet,
tänkande med bedröfvelse på, att hvarken grisar eller säckar
äro särdeles lyckliga epitet för författare och deras arbeten.
Misstaget med skillingarne låg äfven som ett berg öfver
hans hjerta.
Den bestämda dagen kom, och vår författare stod i
boklådan.
»Jaså, det var om »Den förskräcklige», sade
bokhandlaren och såg på vår författare med stora, leende ögon.
Adolf log tillbaka, lifvad af den första uppmuntran,
han nu så ögonskenligen fick mottaga för sitt snillefoster.’
»Öfversättning, och från italienskan till på köpet?»
fortfor bokhandlaren, städse betraktande vår öfversättare
med, om möjligt, ännu gladare blickar.
»Ja, från italienskan,» svarade Adolf, ytterst lycklig
och högligen välsignande sin goda idé att göra »Den
förskräcklige» till italienare. Det enda, som beskuggade hans
glädje, var, att han ej hållit i sig med sina femtio banko,
utan genast släppt »Den förskräcklige» för ett sådant
röfvarpris.
»Hör på, min unga herre!» började nu bokhandlaren
igen; »det kan visst vara möjligt, att det finns ett lifgarde
till häst i Italien, men hur det kan vara med Humlegården
och Sista styfverns trappor, det är jag osäker på. . . Det
skulle vara roligt att få se det italienska originalet. . ,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
