Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 7. Vår hjelte är författare och söker sig en förläggare, men finner i stället något helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
BAK NEN.
»Nej, inte tie runstycken en gång, och packa dig
genast på dörren, din galning!»
Nu strök äfven silfverklockan. Ur, tafla och boett
försvunno snabbare än fjunet försvinner i stormen. Det
var förbi, förbil
Med vacklande steg och nedböjdt hufvud skred Adolf
utför trapporna, med »Den förskräcklige» under armen. »Den
förskräcklige» brände under denna arm, och han flyttade
honom derför under den andra. »Den förskräcklige»
härjade och brände äfven der. Han fattade det beslutet att
svalka »Den förskräcklige» i Claras svarta böljor och sedan
aldrig mer skaffa ett dylikt vidunder till verlden.
Något uppiggad af detta raska och förståndiga beslut,
trädde han utom porten och höll just som >bäst på med att
leta sig väg ut på gatan mellan de många korslagda
bjelkarne och bräderna, som utgjorde grunden för den stora
murarställningen.
Då — då hördes ett förfärligt dån öfver hans hufvud,
och rundt omkring honom nedrasade stora tegelstenar, som
störtade mot gatan och krossades till grus.
Genom en högst underbar slump undkom Adolf
stenregnet och rusade genom ställningen ut på gatan. Äfven
detta skedde i grefvens tid, ty ögonblickligen derpå följde
en stor balja, full med murbruk, hvilken nedstötte i gatan,
så att den flyende gossen fick hela ryggen öfverstänkt
med bruk.
Hunnen ett stycke från den farliga murarställningen,
vände sig Adolf om för att öfverskåda den nya fara han
undsluppit.
Hvad såg han då?
Han såg högt upp på murarställningen det rysliga
motstycket eller originalet till »Den förskräcklige», han sjelf
bar under armen; han såg den vilde hämnaren, muraren
med halfva örat, som blickade nedåt på det undkomna offret
med vanstälda anletsdrag, sammanbitna tänder och knutna
näfvar, en sammangjuten bild af den gäckade hämden och
det vanmäktiga raseriet.
När nu Axner såg allt detta och tänkte på de försåt,
detta odjur under loppet af ett helt år satt för honom,
tänkte på de dödsfaror, denne man hopat öfver hans hufvud,
då greps äfven hans unga bröst af hämdens hvassa klor.
Han hötte åt sin dödsfiende med knytnäfven och upptog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
