Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 8. Trumpetsignaler och sabelhugg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
YNGLINGARNE.
»Gutår, gossar!» ropade den längre och äldre af
underofficerarne, i det han höjde maderaglaset; »när gammal
vänskap kredensar vinet, så frågar man inte efter om
drufvan vuxit på Madera eller skjutit upp bland svamparne
i våra nederlagskällare!. . . Drick, Axner, och se glad ut! .. .
Vet, att du dricker med officerare!»
»Tack, bror Pauli!» svarade ynglingen i civila kläderna,
»tack, icke just för vinet, som du vet att jag inte gerna
dricker så tidigt på dagen, men tack för du påminde om
gammal vänskap, fast det behöfde du visst inte påminna om.»
»Nej, det behöfde jag visst inte,» sade Pauli, i det
han klingade med skolkamraten; »har du laddadt, Hök?»
tillade han, vänd till den yngre underofficern; »en treklang,
bröder! Triumvirer i pokalen, liksom vi varit det i skolan! . . .
Axners skål!»
»Ja, Axners skål, professor Axners skål!» ropade Hök
med sin vanliga liflighet; »din skål, präktiga pojke, fast du
inte har sabel vid sidan, som Pauli och jagi»
Tre fulla vinglas möttes, klingade och tömdes till sista
droppen.
»Du är en huggare, Axner!» började Pauli ånyo; »på
tre år genom qvarta och gymnasium . . . Det har gått som
en dans för dig. . . om en vecka är du liber studiosus och
får slåss med gesällerna i Upsala. . . Jag vill begära
permission för att helsa på dig och se, hur du bär dig åt.»
»Mycket ledsamt, att vi inte få behålla dig!» tillade
Hök; »inte vet jag heller, hur du kan trifvas utan oss.»
»Ja, jag kommer mycket att sakna er båda,» svarade
Axner; »men terminerna äro inga evigheter... vi skola
vara desto oftare tillsammans, när jag kommer till
Stockholm igen.»
»Hvar postdag ett bref från dig,» erinrade Hök.
»Ja, det får du inte glömma,» tillade Pauli.
»Nej, nej, tjecker ni det!...»
»Och innan du reser,» utlät sig Pauli, »ta vi oss ett
litet rummel på Stallmästargården . . . Skiljas utan tårar? . . .
Omöjligt, bror!»
»Om vi inte ha gråtit förr, så skola vi gråta då,»
förklarade Hök, tryckande med ömhet gymnasistens hand.
»Ar det fråga om sådana tårar, soili ögat gjuter,»
yttrade Axner med rörelse, »så kommer jag nog att spendera
tillräckligt; men blir det fråga om buteljens eller vinets, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
