Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 8. Trumpetsignaler och sabelhugg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
YNGLINGARNE.
»Har ingen fara med den saken,» menade Pauli, i det
han fylde på sina vänners glas; »jag bjuder, jag . . . officerare
låta inte bjuda sig, så länge de sjelfva ha mynt.»
»Gud bevare oss väl för att försvaga din stackars
reskassa!» sade Hök; »jag och Pauli skola nog repartisera,
det är säkert, det. . . men roligt måste vi ha.»
»Ni lär väl inte ha mer än ni behöfver, tänker jag,»
yttrade Axner.
»Jag har krita, Axner,» genmälde Pauli, »krita
öfverallt!»
»Akta dig, Pauli!» varnade Axner; »kritan har dödens
färg.»
»Strunt! Hvar dag har sin omsorg, det är det enda
som jag kommer ihåg af mina skolstudier.»
»Ditt gymnasiibetyg måste blötas,» förklarade Hök,
»och din studentexamen skall gå upp som en sol ur hafvet.»
»Men hur har du fått så mycken kredit?» frågade
Axner.
»Genom mitt ärliga ansigte, bror,» svarade Pauli.
»Men om de bli lurade på ditt ärliga ansigte?»
»Så blir jag värst lurad sjelf, för då . . . då skjuter jag
mig en kula för pannan.»
»Och du tror dig derigenom kunna förnöja dina
kreditorer?»
»Nej, det tror jag inte . . . men de skola säga, att jag
uppfört mig som en bra karl. . . bättre att dö som bra karl
än lefva som stackare.»
»Bättre att dö skuldfri än skuldbelastad,» anmärkte Hök,
hvilken, hvad penningaffärer angick, icke delade Paulis
åsigter.
»Vet du, jag törs knappt smaka på ditt vin, Pauli,»
sade Axner; »det börjar se ut som blod i mina ögon, och
jag tycker det ligger en pistolkula botten.»
»Du är en tok! ... Än om jag gör ett rikt parti då? . . .
De rika arftagerskorna äro enkom till för oss militärer . . .
Får en vacker, rik flicka mitt hjerta, så tar hon gerna mina
skulder med på köpet. . . Men låt oss inte tala om det
der nu . . . Hör du, hur mycket pengar får du med dig till
Upsala af gubben?»
»Så mycket, att det räcker till studentexamen, och det
är vackert nog, det. . . kan jag väl begära mer?. . . När jag
tagit examen, tar jag genast kondition.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
