Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 9. Afsked och återfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
ynglingarne.
»Skynda! . . . Hör du inte stegen af de efterföljande?»
»Men . . . men borde jag inte först dränka de ulfvarne
i Brunnsvikens vågor?» ropade Pauli, fattad af sin vilda
demon; »hur ha de icke dag ut och dag in förföljt mig! . ..
Hur ha de icke jagat andra... hur många tårar ha de ej
utpressat! . .. Hur många olyckliga ha de ej bragt i
förtviflan 1»
»Du yrar, Pauli!... Deras kall är rysligt, men de måste
uppfylla sin pligt.»
»De hjertlöse! De bödlarne!»
»Skarprättaren hugger hufvudet af delinqventen, men
han är lagens hand och icke sin egen; hvem har således
rättighet att säga, att hans hand är befläckad med blod? . . .
Hvarför dröjer du?»
»Jag vill! Jag vill!» röt Pauli, knytande händerna och
fradgande af raseri.
»Du vill rymma från gäldstugan för att hamna på
galgbacken, din galning!... Kom! Hör du inte, att de
närma sig?»
Steg af flere, springande personer hördes verkligen allt
tydligare och tydligare. Axner släpade Pauli med sig och
nådde med honom snart porten.
»Stängd, stängd 1 Hvad betyder det?» ropade Axner
med bestörtning.
»Ser du, ser du!» gnisslade -Pauli; »de ha stängt oss
inne... men björnarne äta inte upp lejonet!»
»Tyst!» hviskade Axner, i det han lade örat intill
porten, likväl icke släppande sin ursinnige vän, i livars röck
han höll.
Utifrån hördes sorl af flere personer, som närmade sig
porten.
»Jag känner igen Högbergs röst,» mumlade Pauli
mellan tänderna.
»Tullbetjenten var en spion,» yttrade Axner för sig
sjelf, under det han bråkade sin hjerna, för att i detla
kritiska ögonblick påfinna något medel till räddning.
»Herre, herre!» hördes då genom yrvädret från stranden
en Qvinlig stämma.
Axner vände sina ögon mot stranden och blef dervid
varse en mindre båt, hvaruti en mensklig skepnad rörde
sig, men den han i mörkret icke kunde igenkänna. Genast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
