Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 9. Afsked och återfinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
ynglingarne.
»Adolf! Gustaf!» sade Pauli; »ni ären orsaken till att
jag inte förbannar detta land, som jag aldrig med saknad
skulle ha lemnat, om ni inte funnits till här i verlden.»
»Du fär inte förbanna någonting, Pauli,» inföll Hök,
»om du vill att Gud en gång skall förlåta och välsigna dig!»
»Ja, du har rätt,» svarade Pauli; »jag hade orätt...
jag har ändå funnit mycket som fäster mig här; jag har
funnit två sanna vänner ... det finnes många som icke ha
någon ... jag var ett litet barn när mina föräldrar dogo,
och jag fick växa upp vild och utan stöd af mjuka, värnande
händer ... ni båda hafven varit mitt allt. . . du, Axner, var
mig i faders ställe, ty utan dina förståndiga råd, ditt
kraftfulla handlingssätt, hade jag varit förlorad . . . och i dig,
Hök, du milda, försonliga själ, tyckte jag mig läsa ett
modershjerta... Gossar, har jag gjort er något ondt, så
förlåten mig det!»
»Alla som gjort dig ondt måste du förlåta,» yttrade Hök.
»Du vill det, du,» sade Pauli med en stämma så vek,
som hade den kommit från ett barns läppar; »nåväl, för
din skull vill jag förlåta alla, till och med slottskansliet,»
tillade han leende och tryckande sina vänners händer till
sitt bröst.
»Pauli,» sade Axner, »du har hufvud och hjerta . ..
du skall ej svika dina vänners förhoppningar.»
»Nej, vid Gud!»
»Jag vet det, och detta är vår tröst i skilsmessans
ögonblick . . . tack för alla barndomsfröjder .. . alla minnen . . . alla
drömmari»
»Kommer ej bref till er inom fyra år,» sade Pauli, »så
iir jag antingen i grafven eller en stackare på jorden.»
»Du skrifver inte förr?»
»Nej.»
»Så res då i Guds namn!» ropade Axner med qväfd
röst; »de fyra åren skola försvinna som en dröm, men på
drömmen följer återseendets verklighet.»
»Antingen i detta eller andra lifvet,» tillade Hök med
en djup suck.
»Farväl I»
»Farväl! Farväl l»
Ännu en treklang af brodersomfamning och broderskyss.
Pauli kastade sig i släden. Släden for af. Hök tog Axner
under armen, hvarefter de båda togo vägen till staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
