Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 10. Tvänne sjuksängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 ynglingarne.
af glädje, hvarefter de fäste sig vid Axners ansigte, utan att
sedan vilja draga sig derifrån.
»Stork,» sade qvinnan, lutande sig ned öfver honom,
»det är de här herrarne, som varit så beskedliga och goda
emot dig under hela din sjukdom, och doktorn här har
ordinerat medikamenterna, som gjort dig frisk.»
Den sjuke fortfor att tiga och betrakta den unge
läkaren.
»Om ni nu fortfar att taga in ordentligt,» sade denne,
»så skall det ej dröja många dagar, innan ni är på benen
igen och så skaplig, att ni kan arbeta.»
»Hör du det, Stork!» inföll qvinnan, »och tacka Gud
och dem, som gjort så mycket för dig!»
»Hur är det med hans puls?» sporde Axner, i det han
fattade uti den sjukes hand, som låg utanpå täcket.
Läkaren undersökte noga hans puls, men när han skulle
draga sin hand tillbaka, kände han den kraftigt qvarhållas
af patienten.
»Hvarför håller ni så hårdt i min hand?» frågade
läkaren.
»Låt mig kyssa den,» svarade den sjuke, sökande föra
Axners hand upp till sina läppar.
»Det .vill jag inte att ni skall göra,» sade Axner,
hållande sin hand tillbaka; »blif frisk... det är den enda
tacksamhet jag önskar af er.»
»Jo jo . .. låt mig, låt mig,» bad patienten.
»Goda herr doktor, låt honom kyssa den,» bad qvinnan;
»Stork menar så väl.»
»Låt honom göra det,» hviskade Hök i Axners öra;
»man bör aldrig beröfva en menniska tillfället att visa sin
tacksamhet, ty tacksamheten är en af de skönaste gåfvor,
Gud gifvit verlden.»
»Men... men,» stammade Axner, skådande in i den
sjukes ögon.
»Hvar har du din diagnostiska blick?» sade Hök; »kan
du inte läsa i hans ögon ångerns sköna känsla? . . . Kristus
har börjat lefva i honom på nytt... det såg jag det första
jag inträdde i kammaren.»
Med synbar motvilja lät Axner sin hand föras till
patientens läppar, men med ett skrik af smärta ryckte han
den tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
