- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 5. Flickan i Stadsgården /
192

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 10. Tvänne sjuksängar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

YNGLINGARNE.

»Nej, det är djefvulen!» utropade Hök, tagande ett
steg tillbaka från sängen.

Storks hustru kastade sig baklänges ned på en stol,
med båda händerna för sitt ansigte.

Det lyste i den sjukes ögon, men det var icke glansen
af himmelens stjernor, det var skenet af afgrundens brand.

»Olycklige!» utbrast nu Hök; »du vill då oförsonad
träda inför den Eviges tron! ... I stället för ett förbättradt,
renadt hjerta, vill du bjuda honom ett ännu mer belastadt
och svart! .. . Vet du inte, att Gud skall döma dig på den
yttersta dagen?»

I stället för svar drog den sjuke upp handen till sitt
stympade öra och pekade derpå.

»Din Frälsare bad pä korset för sina bödlar,» fortfor
Hök, »men du brinner af hämd mot dem, som endast vilja
ditt väl! . . . Gud har straffat dig genom en svår sjukdom,
men räddad derutur, söker du ännu vedergälla godt med
ondt! . . . Olycklige! Vill du alldeles gå förlorad?»

»Ett opp och ett i minnet,
Klang i min trumpet!
Hi, så godt det gör i skinnet.
Kulan far i knät!»

Detta var den sjukes svar, framsjunget af hånande
läppar.

»Du tror dig ha gjort mig en förfärlig skada,» sade
Hök; »jag har länge vetat, att det är genom dig som jag
förlorat mitt ben . . . men du bedrager dig ... du har
derigenom beredt mig en lycka så stor, att du icke ens kan
ana den . . . också har jag, i stället för att med ovilja tänka
på dig, dagligen tackat Gud för hvad som skett, ty han
hafver vändt det onda till godo.. . Men om också det
onda, du tror dig hafva gjort mig, icke hade fått en sådan
vändning, skulle jag likväl aldrig ha velat hämnas på dig . . .
jag skulle ändå ha förlåtit dig... så tänker och handlar
en sann kristen, som vill sin odödliga själs salighet i ett
kommande lif.»

Den sjuke hånskrattade och upprepade sin gamla hemska
visa, hvilken tycktes vederqvicka honom mer än läkarens
medikament.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/flickan/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free