Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 10. Tvänne sjuksängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
YNGLINGARNE.
»Ja, det är ju allt som behöfs... ju enklare, ju
simplare.»
Axner gjorde en ännu djupare bugning för
»döddoktorn».
»Men skulle man inte lägga någonting i badet?»
frågade grefvinnan, som icke kunde tänka sig ett sjukbad
utan kryddor.
»Jo, visst skall man lägga någonting deri,» genmälde
assessorn.
»Hvad då, söta goda herr assessor?»
»Jo, barnet,» svarade Carlander tvärt och gick, följd af
grefven, ut i de yttre rummen.
»Gud, hvad han är odräglig!» utlät sig grefvinnan.
»Han är den förste läkare i Stockholm,» tillade Axner.
Han tillsade ytterligare om badets snara anskaffande,
föreskref kamferpulver och fläderte samt tog derefter sin
hatt, för att taga afsked.
»Nej, nej... gå inte, gå inte!» bad den sjuka så
innerligt, att det klack i den unge läkarens hjerta.
»Vill inte doktorn vara så god och stanna qvar!» bad
äfven grefvinnan; »det skulle lugna Aurora och oss alla. . .
herr doktorn ingaf oss vid första ögonblicket så mycket
förtroende, så mycken tröst.»
»Jag stannar qvar så länge herrskapet önskar det,»
svarade Axner och bortlade sin hatt.
»Hela natten kanske?» frågade hennes nåd med
utomordentlig glädje.
»Ja, hela natten.»
»Ack, hvad det var lyckligt!» utropade den unga
patienten med ett leende, möjligt endast hos ett barn eller
en engel; »jag skall taga in så ordentligt, hur illa det än
smakar.»
Den förnäma sköna damen tryckte läkarens hand med
en häftighët, som kanske skulle hafva bortkollrat honom,
om ej hans skönare barndomsminne i denna stund tagit
alla hans tankar och känslor i besittning.
Axner satte sig invid sängen och slöt den unga flickans
hand i sin. Grefven inträdde i sängkammaren och uttryckte
likaledes sin synnerliga förbindelse för den unge mannens
godhet att hela natten vilja vaka öfver deras älskling.
Axners blick, när den ej hvilade på den sköna
sjuklingen, öfverför forskande det högadliga parets ansigten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
