Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ynglignarne - 11. Brunnsbalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
YNGLINGARNE.
staden år 1834 ville Torngren, för att uppigga den dufna
menskligheten, tillställa en liten bal på Djurgårdsbrunn och
begaf sig till den ändan en septemberdag sjövägen ditut.
När han skulle hoppa i land, hoppade han miste och föll i
sjön; men som han var fet, så flöt han lätt upp igen, drogs
i land och rycktes från döden, åtminstone på »den våta
vägen», såsom kemisterna uttrycka sig. Men detta skaffade
honom emellertid på halsen en stark förkylning, som räckte
den förfärligt inställsamme cholera morbus handen och
med dennes tillhjelp drog Torngren ner i grafvens djup,
hvarifrån han aldrig flöt upp, till obotlig skada för de
offentliga nöjena. Hans ’like har sedan aldrig kommit. Hans
efterföljare, Lampa, hade möjligtvis kunnat blifva en
Torngren, om han varit mindre till växten och mindre svag för
musikaliska soareer.
»Mjuka tjenare, välkommen, herr doktor!» helsade herr
Torngren, der han stod vid ingången till brunnssalongen i
glänsande svarta kläder med det finaste veckade krås i
barmen och svängande omkring sig den lilla trekantiga
felbhatten.
Den, hvilken på detta sätt välkomnades, var en ung
herre mellan tjugutvå och tjugutre år, af ett särdeles
fördelaktigt yttre och, att döma af de glänsande, betydelsefulla
ögonen, ett icke heller ofördelaktigt inre.
»Men, min Gud, hvad ser jag?» fortfor Torngren;
»doktorn är i bonjour! Fördömda plagg, som jag inte kan
se, utan att det skär mig i själen! . . . Komma på baler
och inte ha skor, går kanske för sig . . . men utan frack,
o himmel! . . . Man skall förr få slå ihjäl mig, än jag tillåter
en bonjour inträda i min danssalong.»
»Det är inte min mening att gå in,» svarade doktorn;
»jag ville bara något närmare höra på den vackra valsen,
som nu spelas.»
»Ja, är den inte gudomlig? Den är af Grahl, herr
doktor. . . hör, hvilka toner, hvilka djerfva kastningar i
melodien! Fötterna gå af sig sjelfva. . . Grahl blir odödlig I»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
