Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 17. »Lilla Lalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
j.aura.
flärdfulla eller nog lämpliga för charlataneriet, hvilket den
behöfvande menskligheten mest tycker om hos den
praktiserande läkaren. Presten deremot är konsistorii lifegen
ända till det ögonblick han får någon ordinarie befattning.
Det förstås, att äfven han kan slå sig på den gyllene
friheten, men han äfventyrar då att, i fall han på egen hand
vill praktisera, komma i krakel med sina ordinarie ärevördige
eller högvördige embetsbröder, som för sina dopfuntar,
kullerstolar och likbårar kämpa till och med manhaftigare
än medeltidens riddare för borgfrökens ansigte eller Kristi
graf; ja, han äfventyrar, hvilket är det allra värsta, att icke
få räkna hvad man kallar »år», utan kan bli »årlös», om
han blefve aldrig så gammal.
Axner hade gerna kunnat slå sig ned i hufvudstaden,
der han otvifvelaktigt skulle ha väckt uppseende, så väl för
sin grundlighet i vetenskapen, nota bene hos dem, hvilka
förstå att värdera den, som ock för sin personlighet,
hvilken, till och med utan gigg och betjent med kokard
på hatten, tog sig synnerligt väl ut; men han tyckte det
vara roligare att först se sig om på landsbygden och göra
sig mer förtrolig med folket och praktiken der, innan han
begaf sig till hufvudstaden. Hufvudstaden står nog qvar
tills jag kommer dit, tänkte han, och på sjukdomsfall lär
väl aldrig der uppkomma sådan brist, att icke något kan
blifva öfrigt för min räkning. Han hade på landet också
mer ledighet för underhållandet och ökandet af sina
kunskaper; ty han tillhörde icke det slags läkare, hvilka, sedan
de väl fått den veckade sidenhatten, med den tillbomma
sina hufvuden för allt vidare teoretiskt hufvudbry.
Axner satt framför sitt skrifbord och ordnade diverse
böcker och papper, för att sedan på möjligast bästa sätt få
dem nerpackade. F. d. muraren Anders Stork satt på golfvet
med en kappsäck framför sig, den han snörde igen med
en fingerstyrka, så att det knäppte och riste i lädret. För
den, som är van vid att mura ihop stenhus, är det
naturligtvis en leksak att snöra ihop kappsäckar. Murslefvens
man var nu doktorns betjent. Hans utseende hade, sedan
vi sist sågo honom, undergått en betydlig förändring. Hans
hufvud syntes lutande under en stor sorg, men understundom
spred sig öfver hans anletsdrag ett sken, likt dens, som
ännu icke öfvergifvit hoppet på ljusare stunder af lifvet.
Hans blickar följde doktorns alla rörelser, liksom ville han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
