Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 17. »Lilla Lalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
lauRa..
»Det hörde jag också, kära Stork,» svarade Axner,
»men jag ville först ha de här sakerna i ordning, innan
jag beger mig af... vi måste, som du vet, vara på väg
med morgonsolen.»
»Bara doktorn säger, hur han vill ha det, så skall jag
nog dra försorg om allt det der, så att ingenting är i olag,
när doktorn kommer hem . . . inte en pennfjäder skall saknas
en gång... det här handtverket är alls inte någon
trollkonst, last jag inte lärt på det.»
»Nå, som du vill då. . . du kan lägga in böckerna och
papperen i den mindre kappsäcken ... jag ser det är tid på,
att jag sätter mig uti och far.»
Axner steg upp och började kläda sig. Han kastade
derunder flere blickar på Stork, liksom hade han något att
spörja denne om, ehuru han icke syntes rätt ense med sig
sjelf, huru han skulle ställa sitt spörsmål, ty han fruktade
att derigenom väcka några obehagliga minnen i Storks
alltmera lugnade själ.
»Doktorn vill mig något, det ser jag nog,» började
Stork, »och det qväljer mig, att jag inte skall veta hvad
det kan vara. . . fast man har svårt för att läsa i bok, så
kan man väl ändå läsa i goda ansigten.»
»Jag’ ville fråga dig om något, som visst inte är så
angeläget,» svarade Axner, »men jag är rädd för att uppröra
dig... du är på sätt och vis min patient och jag måste
derför behandla dig som sådan . . . hittills har du inte mått
illa af mina ordinationer.»
»Uppröra mig?» genmälde Stork; »det finns numera
inga småsaker som kunna uppröra mig . . . helt annat vore,
om,» tillade han, skådande omkring sig med rysning,
»om . . . men den som tömt ett haf, hvad frågar den efter
en skopa vatten?. . . Vill doktorn att jag går upp på
Vadstena slottstak och vräker mig utför, så säg ett ord bara,
och det skall ske, om också Gud fader sjelf höll mig i
rockskörtet.»
»Jag är tacksam för din tillgifvenhet, men på ett sådant
prof tänker jag inte sätta den . . . jag ville helt enkelt af
dig begära några upplysningar om den lilla flickan, hvilken
jag som barn såg hemma hos dig i Stadsgården.»
»Lilla Lalla, menar doktorn?»
»Ja, just henne menar jag . .. din hustru var ju jemt
så förbehållsam, när jag sporde henne något närmare om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
