Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 17. »Lilla Lalla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ulla t.alla.’i
299
Den hvita stafven af en präktig snipa landade vid
Axelstads prydliga brygga, och innan Axner knappast hunnit
sätta foten derpå, stodo redan pä densamma tre unga damer
i lätta bluser och med små italienska halmhattar på sina
hufvuden.
Den första var fröken Aurora, den andra en brunett
flicka, betydligt. mindre till växten än de båda andra, men
den tredje — den tredje!
Axners fötter fastnaglades vid bryggan, och hade man
lefvat i mytens tider, skulle man trott att gudarne
förvandlat honom till träd, till gran eller furu, hvaraf bryggan
var timrad.
Aurora sprang emot doktorn med ett skälmskt leende.
»Doktor Axner,» presenterade hon, »fröken Rehnklou
från Finland och min kusin. . . kusin Laura, äfven från
Finland . . . men, det är sannt, Laura och doktorn äro ju
gamla bekanta. . . men inte var det i går de sist sågo
hvarann . . . men hvar har doktorn gjort af sin hatt? . . .
Det är farligt ätt få solen så der midt i ögonen; man kan
bli blind.»
Doktorns ögon höllo också på att förbländas, men icke
för det de sågo mot solen, utan derför att de hvilade på
den höga, yppiga gestalten, hvilken stod på bryggan midt
emot honom, lika orörlig som han.
Aurora och Laura, begge ljuslockiga, hade onekligen
mycket tycke af hvarandra; men då den förras ögon voro
blå som himmelen, voro den senares himmelen sjelf; då den
förras hy var smultron i mjölk, var den senares
morgon-rodnadens Ssken på liljans blad, när daggperlorna glittra
deröfver; den förra var en af chariterna, den senare
chari-ternas moder.
»Laura!» ropade Aurora med fortfarande ysterhet i ord
och blickar, »känner du inte igen din riddare? . . . Han,
som för ditt lif kämpade mot den förskräcklige. . . som
gräfde upp dig när du låg begrafven i skogen . . . som bar
dig till konungens tron och sedan tog dig till gemål, med
Haga slott och parker i hemgift. . . känner inte löjtnant
Adolf igen prinsessan Lalla? . . . Jag har berättat henne det
mesta af edra romantiska äfventyr, ja, till och med om
fyrverkeriet på Drottningholm, men resten får ni berätta
sjelf. . . Kom, Anna,» sade hon till den brunetta flickan,
»så få de kungliga vara i fred,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
