Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 18. Läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka, på samma gång de utkylde hans själ, tärde på hans
svaga lifskrafter.
Djupt bedröfvad var således den blick, hvarmed Axner
betraktade ungdomsvännen, hvilken, upprest på sitt enda
ben och stödjande sig med handen mot stolskarmen, talade
följande, under det att en bjert rodnad färgade hans bleka
kinder:
»Ja, den stunden är nära, då hvarje rum skall vara en
kyrka, hvarje hjerta ett Kristi kors . .. derför har jag lidit,
har jag kämpat, har jag uthärdat de heliga martyrernas
qval... ja, Gud har utsändt mig i verlden . .. hvem vet,
om inte jag är den nye Elias, som kommit för att leda
jorden till himmelens portar och förena verlden med Gud,
ty . . .»
»Tystl» afbröt Axner; »hörde du inte? . . . Jag tyckte
det klämtade.»
»Det är klockorna som ringa i Jakob,» svarade Hök,
sjunkande tillbaka ned i stolen.
»Det är då begrafning i Jakob . . . det ljuder så hemskt
i vinterqvällen.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
