Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 19. Bref från Gustaf Pauli till Adolf Axner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bbef fhan gustaf pauli till adolf axner. 319
icke finnes i verlden. Hon gör oss alla galna, och kneserna
buga sig för henne redan på mer än hundra alnars afstånd.
När hon visar sig, dunsta politik, statskonst och allt dylikt
bort, som bubblan i luften. Dröjer hon länge här, fruktar
jag, att Sverige icke behöfver skicka hit till Ryssland mer
än en enda gradpasserare vid Svea garde för att göra hvad
Karl XII och Napoleon icke förmådde. Du skrattar åt mig,
ty du begriper ej hvad det vill säga att vara kär eller att
vara galen, hvilket är precis detsamma. Jag ser ingen
möjlighet för mig att komma henne så nära, att jag kan
få ett ord af hennes mun eller ens en blick från hennes
öga, och ändå kan jag icke lefva utan att dagligen springa
kring murarne af det palats, hvaruti hon bor. Jag tycker
att luften deromkring är himmelsvidt annorlunda än på alla
andra ställen, och jag tänker på det gamla svenska ordspråket
om fågeln och gärdsgårdsstören.
Men det är ett spektakel att tala med dig om sådana
saker. Bättre och säkert mera välkommet för dig vore
det, om jag kunde meddela någon beskrifning öfver våra
storståtliga sjukhus och hospital, men om dem får du sjelf
taga kännedom, när du kommer hit. — Helsa Hök och
säg honom, att han med det snaraste har att vänta svar på
det långa bref, han för längesedan skickade till mig. Jag
skulle gerna enkom resa till Stockholm, för att gå i
sirapskyrkan ända från morgonen till qvällen och från qvällen till
morgonen, allenast jag vore säker på att den gudom jag
tillbeder ville bönhöra mig.
Ännu en gång besvär jag dig att komma hit, men du
måste postdagen förut underrätta mig om din resa, på det
jag må kunna vara dig till mötes och mottaga dig såsom
vår ömsesidiga tillgifvenhet och vårt stånd kräfva. Ack,
hvilka lyckliga dagar skola vi ej få tillsammans! jag
behöfver dig icke blott mot koleran, utan äfven mot en viss
fördömd melankoli, som hotar att slå värjan ur handen
på mitt gamla kurage. Himmel 1 Nu åkte hon förbi, nu
försvann i gathörnet sista skymten af betjenternas livré.
Aldrig trodde jag väl, att jag med sådan andakt skulle
betrakta ryska betjenters ryggar.
Välkommen, välkommen
till din trånande vän
Gustaf Pauli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
