Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 20. Stenkorset och blomsterkransen - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stork framtog en fin näsduk, kantad med spetsar, och
räckte den åt läkaren. Denne synade den med
uppmärksamhet- och fäste sig vid följande namn, som var broderadt
på duken:
»Amalia Z.»
»Jag anade det,» sade Axner för sig sjelf; »du är dig
likt, du arma menniskohjertal . . . Misshandlande eller gäckande
i lifvet, tror du dig kunna böta och försona allt genom en
ömhet, som kommer först efter döden . . . Stackars Hök! . . .
Den ene gjorde dig till krympling, den andra förkrossade
ditt hjerta . . . Båda frambära nu till din graf, den ene ett
kors af sten, den andra en krans af blommor.. . Ack, litet
mera deltagande och ömhet blott medan vi lefva här på
jorden, och vi skola gerna frånsäga oss all den härlighet,
man vill bestå våra grafvar I . . . Och likväl ligger det något
obeskrifligen rörande i dessa offer af ångerfulla hjertan, dem
man helgar stoftet, för att försona hvad man brutit mot
anden . . . Hädangångne broderi Skall en gång din vän på
sin graf få se och glädja sig åt hvad du nu på din från
din himmel skådar?»
| Tjuguförsta kapitlet. |
Furstinnan. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
