Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUliSTINjtaN.
345
»Vet du, jag skulle ha bra god lust att pröfva din
armstyrka,» sade den muntre värden.
»Gud bevare herrn för det,» svarade Stork allvarsamt.
Pauli gapskrattade, ty ett dylikt svar till en sädan atlet
som Pauli kunde icke annat än väcka omåttligt löje.
»Säger du det?... Se sà, kom du fram bara, min
gubbe,» anmodade atleten jätten, »sä får jag se, om jag
behöfver taga Gud till hjelp.»
»Hvad skall jag framme att göra?» frågade den senare.
»Jag vill bryta arm med dig.»
»Spar sin arm, herre, för om det är sannt hvad som
sägs ute, så .. .»
»Hvad säger man ute?» frågade Axner.
»Jo, man säger, att det blir uppror i Petersburg,»
svarade Stork.
»Du är en narr,» sade professorn; »två silfverrubler,
om du kan bryta ner min arm.»
»Lätt förtjenta pengar, herre.»
»Jag har gifvit dig på pelsen en gång förut; mins du
inte det, fast det var längese’n?»
»Ni hade sabel då, herre, och jag hade ingen,» svarade
muraren lugnt; »ett litet barn kan med en knappnål rista
märke i den tjockaste ek.»
»Om du inte kommer fram med godo, så släpar jag dig
med mig,» sade Pauli, utan att likväl blifva ond öfver
murarens infall.
Derefter tog han Stork i axlarne, för att draga honom
fram i rummet. Den sköna furstinnans blick hade
återgifvit honom hans gamla glada lynne och med detta äfven
hans öfvervägande håg för gymnastiska öfningar. Kanske
roade det honom äfven att få visa sin vän ett prof på den
öfverlägsna kroppsstyrka, som förvärfvat honom ryssarnes
beundran, på samma gång hans ståtliga gestalt intagit alla
Petersburgs damer. Pauli var nu utomordentligt glad, och
när man är mycket glad, så är man vanligtvis också mycket
barnslig.
Men huru bastant atleten och öfverläraren vid Rysslands
alla fäkt- och gymnastikskolor än fattade om den oöfvade
jättens skuldror och hals, så stod icke desto mindre denne
qvar på sin plats vid dörren, orubblig som bronsstatyn på
granitpiedestalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
