Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulistinjtan.
347
»Derina dröm förenar hans öde med mitt. . . utan mig
hade han för längese’n varit vansinnig. . . jag är lika
nödvändig för hans förnuft som luften för hans lungor.»
»Kanske, när allt kommer omkring, sä är det denna
dröm du har att tacka för att vidundret numera icke längre
stämplar mot dig?»
»Nej, det tror jag inte . . . hustruns död hade förkrossat
honom, och han begräter ännu i dag sitt uppförande mot
henne .. . hämden var för alltid slocknad i hans själ. . .
men han tillhör en af dessa okufliga naturer, hvilka känna
sig förödmjukade af de tjenster, som bevisas dem af sådana
personer, mot hvilka de fordom hyst ovilja eller hat. . .
derför tror jag, att han icke skulle följa mig så enträget
och tjena mig så troget, om han ej ansåge sitt timliga och
eviga väl helt och hållet beroende af’mitt lif... Så länge
jag lefver, ser han sig endast sväfva mellan himmel och
afgrund, men i samma stund jag doge, skulle han anse sig
förlorad, fördömd. Han tjenar mig lika mycket af sjelfvisk
beräkning som af kärlek . . . men jag är djupt rörd af hans
tillgifvenhet och uppmärksamhet mot min person, och derför
skall jag aldrig öfvergifva honom, så länge jag lefver.»
Pauli spratt häftigt till och lyssnade.’
»Ack, min Gud!» ropade han; »hon kommer tillbaka
från promenaden ... jag hör hennes vagn!»
Derpå störtade han fram till fönstret, som ännu stod öppet.
Axner drog sig derifrån och stannade midt på golfvet,
så att han icke kunde ses från gatan. Han hörde bullret
af den tunga furstliga vagnen och såg Pauli buga sig ända
ner till fönsterpanelningen, men han såg honom också strax
derefter sjunka ned på taburetten vid fönstret, betäckande
ansigtet med händerna.
»Pauli, hvad kommer åt dig?» frågade Axner, oroligt
närmande sig honom.
»Var det en helvetets synvilla!» ropade denne, vändande
sitt bleka ansigte mot doktorn; »jag helsade på henne, men
hon besvarade ej min helsning! . . . Hon såg mig, men
hennes blick uttryckte köld, ja, förakt! . . . Djeflar, viljen I
leka med mig!»
»Stackars min broder!» sade Axner, i det han lade
sin hand på Paulis skuldra och lutade sig öfver honom;
»en blick gaf dig lifvet... en blick ger dig döden . . . kanske ’
var denna blick ditt olycksöde.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
