Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulistinjtan.
355
Sommaraftonen blandade sitt rika guld med
tempelkupolernas samt öfvergöt trottoarerna och kajerna med sina
lätta skuggor.
Utanför porten till Paulis hus stod furst Urusofs ekipage,
och en lång, prydlig betjent i det furstliga livreet stod med
ena handen på den öppnade vagnsdörren, under det han
med den andra nedfälde det med turkiskt mattyg fodrade
fotsteget.
Storks jättegestalt stod några alnar derifrån, med armarne
öfver bröstet och ögonen på vagnen.
Trenne herrar, med ansigten glödande af slukade drufvors
blod, visade sig i porten. Den förste af dem, en mager,
medelålders man, med vladimirsorden i knapphålet, lade
med en förnäm åtbörd armen på betjentens axel, men satte
ena foten med sådan osäkerhet på trappsteget, att han
utan tvifvel fallit i gatan, derest ej betjenten hjelpt honom
till rätta.
»Ja, Adolf,» hviskade Pauli till Axner, sväfvande på
målet lika mycket af känslans som af vinets rus, »säg henne
att.. . att jag ända se’n hennes ... hennes ankomst till
Peters . . . Petersburg och . .. under hela vintern inte gjort
något annat än . . . än tänkt. . . och att jag ... att jag . . .
lider ... trånar ... att jag ... att jag .. . nej... nej, bror
lilla ... än ett ord, br . .. bror lilla I»
Axner slet sig ifrån den druckne värden och sprang
upp i vagnen, hvars dörr betjenten derefter tillslog och
intog med ett enda skutt sin plats bakpå. I detsamma
kuskens pisksmäll gaf den efterlängtade signalen åt de furstliga
snöhvita hästarne, som länge stampat och fradgat af
otålighet, hoppade Stork upp bakpå vagnen och stälde sig bredvid
betjenten. Denne, som var fransman, gaf till en fransysk
ed och ville knuffa ner den oväntade usurpatorn af en
rättighet, som nu för tillfället vore hans allena; men Stork
lade sin ena arm om fransmannens lif, så att, huru denne
än sprattlade med benen, förmådde han -’likväl knappast
röra en enda lem af den öfriga kroppen. Folk, som mötte
det furstliga ekipaget, stannade och vände sig om,
uttryckande sin förvåning öfver de tvänne betjenternas
disharmoni sins emellan hvad kroppsbildningen och livreet
beträffade, men derjemte sin beundran öfver den harmoni,
som, att sluta af den broderliga omarmningen, syntes råda
på baksätet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
