Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulistinjtan.
357
bakom fåtöljen visade sig tvänne betjenter, orörliga som
bildstoder.
Vid ßiischings och den svenske läkarens inträde slog
fursten upp ögonen och betraktade den främmande, som,
utan att deltaga i de andras kruserliga och slafviska
vördnadsbetygelser, genast fäste en stadig, forskande blick på
den sjukes ansigte, ty han var redan inne i sitt kall. Det
var icke mer en rik, mäktig man, ättlingen af en tatarisk
konungaslägt, som låg framför honom; icke heller tänkte han
på att denne man, ehuru utan att sjelf veta det, skingrat
hans ljufvaste ungdomsdröm och tillintetgjort hans skönaste
förhoppningar; det var blott en lidande, djupt lidande varelse
han hade för sina ögon, ingenting mer och ingenting
mindre.
Furstens dystra ansigte ljusnade. Ack, en ny läkare eller
ett nytt medikament är en ny stjerna i den sjukes natt!
Sjukbädden är hoppets och hopplöshetens syskonsäng.
Vi vilja icke trötta läsaren med prosaiska dialoger
mellan patient och läkare, i synnerhet när de äro så långa
som de hvilka vid detta tillfälle fördes. Nog af, när Axner
efter en timmes förlopp lemnade furstens sängkammare, hade
denne med kropp och själ öfverlemnat sig i hans händer,
till de öfriga läkarnes synnerliga förargelse och harm, hvilka,
inom sig erkännande den unge svenskens öfverlägsenhet så
väl i omdöme som kunskaper, likväl icke gerna med
likgiltighet kunde se sig öfverflyglade af en ung man, som
visserligen hade polisonger, men icke skägg på hakan, och
som, hvilket var det värsta, icke hade mer i knapphålet
än det svarta silke, som skräddaren ditsytt, utan
ordenskapitel och dubbning. Axner iakttog visserligen all
försigtighet mot de ryska vetenskapsmännen, ty han beprisade
högligen deras ordinationer; men som han icke desto
mindre ordinerade helt andra medikament och föreskref en
helt annan behandling än dessa herrar funnit för godt att
använda, så hatade de honom redan af uppriktigaste hjerta.
Patienten hade deremot, såsom nämdes, fattat det
fullkomligaste förtroende till främlingen. Aldrig tillförene hade
han hört en läkare så noga göra sig underrättad om de
obetydligaste detaljer af en kronisk åkomma; aldrig hade
ban sett någon läkare gifva sig ro att författa en hel
historik öfver patientens hela fysiska lif, hvaruti inbegrepos
icke allenast sjelfva sjukdomen till rot och tillväxt, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
