Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
LAUltA.
Axner sväljde fortsättningen, ty molnet i furstinnans
blick hade blifvit ännu mörkare.
En stunds tystnad, pinsam för begge, såsom det tycktes,
följde derpå.
»Hur finner ni furstens tillstånd?» frågade hon ändtligen.
»Högst betänkligt,» svarade Axner, dragande efter andan;
»hans höghet lider sedan en längre tid tillbaka af ett ondt,
hvars botande utgör en af läkarkonstens svåraste uppgifter . . .
vi kalla detta onda, efter vårt språkbruk, för tabes dorsalis,
som består i.. .»
Doktorn var i sin ängslan nära att börja en föreläsning
om den skadade ryggmärgen.
»Godkänner ni det behandlingssätt, furstens äldre läkare
fore er ankomst funnit för godt att vidtaga?» afbröt honom
lyckligtvis furstinnan.
»För er, nådig furstinna, min höge patients ädla maka,
är det min skyldighet att säga sanningen, osminkad och
utan alla konsiderationer, ty en patients helsa och lif äro
vida dyrbarare än en läkares skenbara anseende.»
»Ni tror då . . .»
»Att de ryska läkarne missförstått sjukdomens egentliga
natur och följaktligen användt otjenliga medel.»
»Doktor Biisching anses vara vår hufvudstads förste
läkare . .. sådan är åtminstone den allmänna opinionen här.»
»Då är det, med furstinnans tillåtelse, icke doktor
Biisching, utan den allmänna opinionen som misstagit sig
om furstens tillstånd,» svarade Axner, hvilken kände sig
sårad.
»Men ni, herr doktor, som skådat till djupet af det
onda, tror er naturligtvis äfven kunna häfva det?» sporde
furstinnan med ett uttryck, som liknade till hälften ironi
och till hälften bekymmer.
»Läkaren är ej mer än menniska, ers höghet 1» svarade
Axner, högligen förvånad öfver den bitterhet, han trodde
sig förmärka i furstinnans ton och sätt att vara för öfrigt;
»en menniska vågar endast hoppas, men aldrig tro något
bestämdt... det ligger blott i Försynens hand att kunna
förbyta hoppet i visshet.»
Furstinnan fixerade skarpt den unge mannen, hvars
kinder dervid betäcktes af den bjertaste rodnad, utan att
lian inom sig kunde förklara orsaken dertill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
