Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUliSTINjtaN.
36’J
liksom andra, så var dock aldrig uppsåtet felets frö. Den
andra har jag hittills odeladt njutit. Det är blott en enda
som undandragit mig den, och det är hon, den enda hvilken
jag älskat högre än barnet sin mor, än modern sitt barn, än
Gud sitt skapade verk. . . förlåt mig dessa ord, du himmel!
För denna enda skulle jag lidit dödens alla qval utan ett
ord, en suck af klagan på mina läppar. Ja, jag tror, att
jag med tålamod kunnat bära hela verldens förakt, om jag
endast vetat, att ni ej delat verldens omdöme ... O, hvarför
skulle ni så grymt förstöra ett välmenande hjertas skönaste
barndomsminne? Hvarför beröfva en hederlig man
möjligheten att hädanefter kunna tänka på er med samma
vördnadsfulla hyllning som förr? Ty, furstinna, om ni nu också
stode på himmelens sky och vinkade mig till er, skulle jag
falla på mina knän och be som en nåd, att jag finge stanna
qvar på jorden, under jorden . . . hellre derunder som ett
förstelnadt lik än flyga genom rymden som en bevingad
dåre efter er, sedan ni lånat den grymmaste orättvisa de
skönaste anletsdrag på jorden!»
Efter dessa ord skred Axner med långsamma och fasta
steg mot dörren; men hunnen dit, hejdades han af ett
klagorop bakom honom. Han vände sig om: furstinnan låg
af-svimmad på divanen.
Läkaren skyndade tillbaka, fattade ringklockan af guld, ’
hvilken låg på marmorskifvan, och ringde. En tapetdörr
öppnade sig, och samma cirkassiska, som mottagit och infört
honom, skyndade in i den furstliga boudoiren.
»Furstinnan har svimmat. . . öppna fönstret. . . det är
för qväft härinne!» ropade han till henne på tyska.
Under det den bestörta flickan verkstälde läkarens
befallning, sysselsatte han sig med den afdånade furstinnan.
Han höll luktsalt under den fina näsan, badade de snöhvita
tinningarne med starkt doftande vatten och uppsnörde
fiors-klädningens sidenlif. Detta kan ibland vara läkarens
afundsvärda lott, och det är förlåtligt, om naturen vid sådana
tillfällen lägger konsten i bojor samt om praktikern darrar
på handen och blir varm i ansigtet, liksom hade ett glödgadt
jern strukit deröfver.
Men Axner darrade icke på handen. Hvarken hans
kinder eller ögon brunno. Hans sorg var af det slaget,
som man blott en gång i sitt lif kan erfara. Det var hans
Flickan i Sludst/årrfen. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
