Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulistinjtan.
373
»Doktorn blef väckt!» ropade jätten med den ömkligaste
ton; »om jag det hade vetat, hvad jag då skulle ha
gast-kramat honom!»
»Hvad är nu å färde igen?»
Stork berättade sanningsenligt hela uppträdet med Pauli,
icke heller glömmande den nye öfverstens kullerbytta i
förstugan.
»Hör på, min kära Stork, låt du hädanefter .bli alla
liftag med mina vänner... jag ville inte en gång se min
fiende under dina näfvar.»
»Store Glid! Ni är då ond på mig, herre?»
»Nej, min vän, men jag ville hellre beundra styrkan
i din själ än kraften i dina armar. . . Stork, du var
beundransvärd i natt. . . man skulle kunna tro, att du ända
från barndomen tjenstgjort på lasarett. . . ditt lugn midt
ibland eländet och dödarne deruppe var oefterhärmligt. . .
Utan ditt bistånd hade jag aldrig stått ut Äom jag gjorde . . .
det var ditt mod som elektriserade mitt, jag blyges ej att
tillstå det... ack, hvad är kroppens styrka mot själens!»
»Herre! Herre I» ropade Stork, sträckande sina armar
mot läkaren.
»Nu har jag hvilat nog, och turen är hos dig,» sade
Axner; »gå in och lägg dig på soffan ... du får sofva tills
jag väcker dig... du behöfver det kanske mer än jag.»
»Nej, jag vill inte sofva, herre!»
»Men jag vill det, jag, och jag befaller dig det!»
svarade läkaren med stränghet.
Stork följde stillatigande sin husbonde in i rummet och
lade sig på soffan. Axner tog plats framför bordet, fattade
skrifpennan och gjorde några anteckningar i sin dagbok.
Stundtals lutade han pannan mot venstra armen och tycktes
försänkt i djupa tankar. Hvad tänkte han på? På nattens
fasor, eller den föregående aftonens tilldragelser? Jätten
på soffan kämpade länge mot sömnen, men dukade slutligen
under för den, och hans tunga andedrägt störde läkarens
betraktelser.
En lätt knackning hördes på dörren, hvilken derefter
öppnades af en utsökt fint klädd yngling, med det skönaste
ansigte, hvars stora, svarta, blixtrande ögon och långa,
korpsvarta lockar röjde en annan jord och sol än Rysslands.
Axner, som närmade sig ynglingen, tyckte sig förut ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
