- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 5. Flickan i Stadsgården /
383

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 21. Furstinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fulistinjtan.

383

att nya olycksmoln icke må hopa sig öfver Rysslands
hufvudstad och länder I»

I spetsen för folkskarorna, hvilka följa med lutande
hufvuden och bleka ansigten, skrider nu kejsaren till fots
mot den Kasanska kyrkan, och snart brusar derifrån orgelns
mäktiga ljud, bevingande stoftets böner på deras darrande
färd till verldarnes herre. *

Icke så storartad, men icke mindre rörande, är den scen,
som under tiden föregår på sjukhusets nedre botten i
läkarens rum.

På soffan hvilar den döende murarens kropp, ett enda
jättestort sår. Fruktlöst uttömmer här läkaren sina krafter
och sin konst, ty hämmar han det utsipprande lifvet ur tio
sår, så brusa dess röda strömmar ur tjugu andra. Förtviflad
slår Axner sig för pannan och nedsjunker utmattad på sina
knän framför den blodiga bädden, med blickar af djupaste
smärta på den döendes ansigte.

Detta ansigte är oigenkänligt; knappast spåret af det
ena ögat förmärkes, men ur det andra banar sig ännu fram
en blick, spridande ett mildt sken öfver de förstörda
anlets-dragen, lik aftonsolens stråle, när den öfver en förhärjad
skogstrakt tömmer sitt sista droppande guld.

Denna blick söker husbonden och vinkar honom leende
till sig. Axner lutar sitt ena öra mot den döendes mun och
uppfångar de sista framhviskade orden:

»Nu ... nu ser jag henne . . . inte den andre . . . inte den
svarte . . . bara henne .. . henne . . . henne ...»

Ögat tillsluter sig, och munnen tystnar. Läkaren känner
sin högra hand omfattad af murarens och så hårdt kramad,
att den nästan domnar. Minuter försvinna, en timme förgår,
men ännu har läkaren icke befriat sin hand, fastän den
fryser, liksom låge den i ett isfjälls kylande remna.

* Kejsarens uppträdande är historiskt, och författaren har sökt
citera monarkens ord så noggrannt, som minnet kunnat medgifva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/flickan/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free