Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 22. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
LAUltA.
Aldrig hade fru Brundströms tunga varit lifligare,
hennes ansigte gladare och stoltare hennes hållning. Men
hvaraf allt detta? Jo, betraktoni henne blott. Den vördiga
matronan är klädd i en splitterny svart sidenklädning, och
hon har på hufvudet en tyllmössa af fru Taléns uppfinning
och smak, med breda glatta blå sidenband uti, dels i knutna
rosor och dels i långa hängande snibbar. Den goda frun
har ett grufligt arbete med de fina hvita skinnhandskarne,
hvilka hon af all makt söker draga på händerna och öfver
de knubbiga armarne. Alldeles uttröttad sätter hon sig
slutligen, dock med iakttagande af all försigtighet, på en
stol, för att pusta ut, ty aldrig hade hon varit så grann i
sin dar, men också aldrig så besvärad som nu. Efter
några ögonblicks hvila uppstiger hon häftigt, trippar till en
dörr och uppläser den.
»Kära Brundström 1» ropar hon, »är du inte färdig än?. . .
Jo, nu ser du ut för något... jo, jag tackar, jag. .. joho,
gubben min ... nå, än jag då?. . . Går jag af för hackor,
jag, kanhända?... Man är inte gentil, kantänka . . . inte det
minsta, det förstås... hvad sa’ du, Brundström?»
Nu visar sig ålderman Brundström, silfverhårig, men
rödbrusig och fet, allt tecken till goda omständigheter. Han
är i nya svarta dekaterade kläder och har till och med
hvit väst. Men det är väl värre än så: han har en ny
svart hatt med smala bård och en kulle hög och vid, såsom
modet då var. Men dragna öfver pantalongerna äro de
blanka stöfvelskaften, hvilket gamla tidens borgare brukade
och hvilket bruk åldermannen omöjligen ville frångå, emedan
han icke kunde begripa, hvarför man skulle hafva så höga
stöfvelskaft, om icke för att begagna dem utanpå.
»Kära Brundström!» ropar frun; »kom ihåg att du är
brudgummens far och att du i afton skall föra honom i
brudstolen . .. räck honom för all del inte venstra handen
i stället för den högra, och, i Guds namn, trampa ingen
på fötterna när du går fram, söta Brundström!»
»Förb-dt tyg!» mumlar kopparslagaren; »du snörde till
den här postpappersvästen, så jag inte kan flåsa ut en gång . . .
Nå, du tycker det är bra nu då?. . . Jag blänker ju, som
jag vore öfverstruken med gummi från hufvud till fot. . .
satans påhitt 1»
»Om du nu haft uniform som alla andra,» menar frun,
»så hade det inte varit så dumt heller ... borgerskapets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
