Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 22. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
laulta.
för besynnerligt? Af våra egna barn ha vi aldrig haft annat
än bekymmer och förargelse, sorg och tårar . . . men af
fostersonen idel glädje och ära, riklig bergning för våra
återstående dar och, när vi en gång vandrat all verldens väg,
mer än tillräckligt för den grannaste begrafning efter oss
båda och utan att gästerna behöfva skiljas åt vid grafven.
Guds välsignelse fick vi, och hvarför? Jo, för det vi inte
kastade vind för våg en annans barn, utan tog opp det och
gjorde hvad vi kunde . . . tror du inte, kära Brundström, att
många fosterföräldrar skulle ha blifvit lika lyckliga som
vi, om de gjort hvad vi gjort och inte i stället varit
omenskliga mot de stackars oskyldiga kräken?»
»Jo, min gumma... jag ville alltid han skulle läsa,
jag, för det dugde han till, det såg jag strax . . . när han
kom öfver en bok, så var han som när orren spelar.»
»Och snäll var han, aldrig lipig och tjurig, som de
andra. .. Gud har också belönat honom . . . hvilken hustru
får han inte! Hvilken engel får han ej vandra genom lifvet
med, så vacker och så rik, att inte hennes like finnes . . .
jag är så glad, att jag tror jag dör, innan jag får se honom
i brudstolen ... att inte vagnen kommer än! .. . Brundström,
min gubbe, ge mig en kyss ... se så ja . . . gammal är äldst,
och bra är bäst, kära Brundström 1»
Gumman glömmer sidenklädningen, handskarne och hela
härligheten, när hon omfamnar sin man. Tvänne trinda,
åldriga ansigten vidröra hvarandra, men kyssen, hvaruti
tvänne goda, tacksamma hjertan mötas, ljuder som tvänne
englars.
Nu höres det tunga dånet af en täckvagn, hvilken
stannar utanför. Fru Brundström far upp som en vind på
golfvet och börjar röra på sig med sin förra liflighet.
»Rappa dig nu, Brundström lille!» ropar hon; »hit med
saloppen . . . skynda dig med utankängorna, Greta. . . så ja . . .
glöm inte att ta näsduken med dig, söta Brundström . . . hvar
har jag ridikyln nu?. . . Näsduken . . . handskarne . . . måtte
väl inte glömma något bara... så ja, Gud vare lof. . . kom
nu . . . hör du, min gubbe, titta inte så der snålt på skänken,
för te skall du dricka i afton, om du också aldrig gjort det
förr, men handskarne skall du ha på dig, glöm inte det. ..
se väl efter dörrarne, Greta, och lägg opp maten åt folket
ordentligt. . . halfkaka bröd åt hvar med en smörklick så
stor som så här . . . Ack, så’nt nöt, glömde jag inte att lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
