Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Laura - 22. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
LAUltA.
domlig gestalt, men svärdet i dess hand är en solstråle, och
i stället för St. Anne-ordens stjerna glänser på dess bröst
en annan vidä skönare, skänkt af Sankta Marias gudasände
son. Efter denna följer en annan kär bild med milda
anletsdrag, en palmqvist i handen och, i stället för jordens
törnekrona, på hufvudet ett diadem af hvita perlor, de ljusa
tankarne, som genom döden blifvit renade från det jordiska
grubbleriets töcken. Den tredje är en förklarad jättegestalt,
bärande kring tinningen en krans af strålande rubiner,
förstelnade droppar af ångerns och försoningens hjerteblod.
Bredvid dennes sida svärmar ett qvinligt väsen, strålande af
tålamodets himmelska segergloria. Dessa fyra
bimlaskep-nader småle mot den dödlige och sänka sig derefter ned vid
hans port, der de tyckas vilja stanna, för att bevaka den
mot jordens bekymmer och strider.
Den saligt hänförde mannen, väckt ur sina drömmar
af ett svagt buller i salen, vänder sig om och blir nu varse
utanför den dörr, hvilken reser sig midt emot de rum,
hvarutur han nyss kommit, en qvinna med korpsvarta
lockar, mörka, blixtrande ögon samt hvit drägt af asiatisk
snitt. Hon pekar på den tillslutna dörren, knäpper derefter
ihop händerna, niger djupt, sväfvar som en ande genom
salen, ler skälmskt och försvinner.
Den unge mannen nalkas nu dörren, på hvilken den
försvunna pekat, öppnar den andaktsfullt, liksom beträdde
han förgården till ett tempel, går vidare genom en svagt
belyst kammare och stannar slutligen framför en ny
tillsluten ingång. Darrande lägger han handen på låset, ty
han vet, att han står vid porten till sitt lifs härliga Edén.
Porten springer upp. Den lycklige dödlige står i sitt
Edén. ~
Skola vi beskrifva detta Edén, teckna en verld som vi
aldrig sett, kanske aldrig skola få se?
Skådande den i våra drömmar genom rosenfärgade moln
och tallösa strålande solar, liksom man tänker sig
salighetens land bakom blånande rymd och brinnande stjernor,
hvar ser man i lifvet dess bild, på jorden dess tjusande
hägring?
Ser du det hvita omhänget, hvilket från takets
guldpilar i rika draperier flyter ned mot silkesmattan, omhöljande
lik en ljus sky Cytheres liljekullar, hvarpå kupidonerna
ordna sina lekar? Men vandoni derifrån våra ögon, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
