Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mors obetänksamma, ehuru välmenande ord ... men gerna
skall du få säga, att din far var kammartjenare hos
presidenten Elgklo och att det är för den skull som han gifvit
dig de här penningarna... Du skall veta, att det inte är så
litet heller att ha varit kammartjenare hos en president...
det är inte många som äro värdiga en sådan tjenst, skall
jag säga dig... Din far var en hederlig och bra man, och
din mor... din mor var trogen och ärlig, uppfylde alltid
väl sina skyldigheter ... Låt nu se, Amanda lilla, att du inte
vanslägtas från dina goda föräldrar, så skall jag alltid ha
dig i åtanke, så länge jag nämligen förnimmer att du är
lydig och beskedlig... Se här, tag nu emot den här vackra
sedeln, och akta dig att du inte tappar bort den.»
Nigande emottag Amanda den splitternya
transportsedeln på tio riksdaler banko.
»Gå nu beskedligt hem, min lilla flicka!» återtog
presidenten; »du bör inte komma hit mer, utan jag skall höra
efter dig der du bor och skicka någon till dig, så framt
jag hädanefter blir lika nöjd med dig som jag varit det i
dag.. . Men det var sannt, du bör gå till den beskedlige
kyrkoherden i församlingen, så låter han dig gå i skola och
hjelper dig nog, ty det är presterskapets skyldighet, ser du,
att draga försorg om fader- och moderlösa barn .. . Adjö
med dig nu, och Gud välsigne dig!... Vänta!... Här har
du ett äpple ... ser du sådant stort och vackert äpple!...
Adjö, adjö! Gud välsigne dig, barn lilla!»
Presidenten lade faderligt sin hand på den gråtande
flickans hufvud. Hon smålog genom tårarne, något tröstad
af bankosedeln, äpplet och de milda orden, hvarefter hon
skred till dörren och försvann.
Presidenten lemnade sin stol och tog upp från golfvet
den nedfallna biljetten, på hvilken han lade handen,
synbarligen i afsigt att rifva sönder den.
»Men kanske bör jag inte förstöra den ändå!» sade han
för sig sjelf; »jag tyckte, att hennes adress stod under
post-skriptum, och man får väl lof att höra efter barnet något...
Men jag borde det knappast. .. den oförskämda qvinnan,
som skulle ... Mitt barn?.. . Nej, tack skall du hal... Ty
i sådant fall, då vore det en annan sak ... Men om ?...
Nej, det var ett lättsinnigt stycke!... Vore det mitt, då
hade jag nog förut fått sällskapet på halsen ... det är säkert
det... det är så beqvämt att efter döden beskylla en för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
