- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
40

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fadder åt det sjunde barnet, emedan ingen ville gifva
fadder-gåfva åt en tiggares barn.

Då visste sig tiggaren ingen lefvande råd, utan begaf
sig en dag djupt in i skogen och grät så bitterligen, att
tårarne föllo öfver gräset och blommorna, liksom daggen i
morgonstunden, och han klagade högeligen öfver att ingen
ville stå fadder åt hans nyfödda barn.

Då mötte honom en man, och den mannen hade ögon
spm himmelen blå, och hans lockar dé skeno som solen.

»Min gubbe, hvarför gråter du så svåra?» frågade
mannen, och hans röst klang som en harpotojr från
Salems dal.

Då svarade tiggaren:

»Herre, ingen vill stå fadder åt mitt nyfödda barn,
och derför gråter jag så svåra.»

Då sade mannen: :

»Ar det icke för annat du gråter, så vill jag stå fadder
åt ditt nyfödda barn.»

»Hvem är då du?» sporde tiggaren.

»Jag är din Gud och mästare,» svarade mannen och
log, och vid det han log, började gräset och blommorna på
marken att skaka af sig tårarne och lysa med ny fägring,
och bladen i den stora skogen sjöngo såsom englatungor
bruka sjunga.

Men tiggaren sade:

»Och om du är min Gud och mästare, så delar du så
orätt här på jorden, ty åt somliga gifver du allt, men åt
andra intet, och derför vill jag icke hafva dig till fadder
åt min son.»

Derefter gick tiggaren djupare in i skogen, gråtande
och klagande väl bittrare än förut.

Då mötte honom en annan man, men den mannens
ögon lyste som brinnande kol, och hans hår fladdrade som
en eldslåga i stormen.

»Min gubbe, hvarför gråter du så svåra?» frågade
mannen, och hans röst vai såsom orkanen, när den tränger
genom remnorna i en uråldrig ruin.

Då svarade tiggaren:

»Herre, ingen vill stå fadder åt mitt nyfödda barn,
och derför gråter jag så svåra.»

Då sade mannen:

»Är det icke för annat du gråter, så vill jag stå fadder
åt ditt nyfödda barn.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free