- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
44

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men den derpå följande natten uppenbarade sig Döden
för sin gudson och sade:

»Otacksamme, du har lurat mig; men gack icke och
gör om det, ty om du lurar mig för andra gången, så skall
du sannerligen sjelf döden dö!»

Någon tid derefter insjuknade konungens enda barn och
dotter, och var denna dotter skönare än någon prinsessa,
som före henne varit eller efter henne komma skall.

Då vardt det en mäkta stor vånda på hofvet och i
hela landet med gråt och tandagnisslan, som aldrig ville
taga någon ända.

Och efterkallades Dödens gudson, emedan han var den
ende, som hjelpa kunde. Men Dödens gudson såg, att
gudfadern stod vid hufvudgärden, och sade derför till konungen,
att prinsessan skulle döden dö.

Då slog konungen aska öfver sitt hufvud och kröp i
säck, och hela hofvet och landet gjorde hvad konungen
gjorde, och vardt det en jemmer och qvidan öfver all verlden.

Då talade konungen ur sin säck och sade:

»Utan min dotter mäktar jag icke styra land och rike,
och derför lofvar jag i nåder att åt den, som i
underdånighet henne bota kan, gifva henne till äkta, och skall
han efter mitt kungliga frånfälle sitta på tronen vid hennes
sida med kronan på hufvudet och spiran i handen, så sannt
jag i nåder är en fattig syndig menniska!»

Och för hvart och ett ord, som gick utur konungens
mun, blåstes i trumpeter och slogs på pukor, så att det
månde höras kring hela verlden och väl längre ändå.

Då hof Dödens gudson upp sina ögon till gudfadern
och bad honörn gå från hennes kungl. höghets hufvud och
taga plats vid högstdensammas fötter; men gudfadern gjorde
det icke, utan stod han qvar vid hufvudgärden, såsom den
der intet hört hade.

Då tänkte gudsonen så här: vill inte gudfar gå till
prinsessans fötter, så skola prinsessans fötter gå till gudfar,
och derpå lät han tvärt emot förbudet flytta prinsessans
säng, såsom han med ministerns gjort hade; och kom på
detta sätt Döden att stå vid prinsessans fötter, och vardt
prinsessan sålunda vederqvickt, till konungens och all verldens
stora fröjd och gamman.

Och konungen blef fast vid sitt ord och gjorde ett
bröllop mellan Dödens gudson och den däjeliga prinsessan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free