Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han blir i mun... gör det, kära Sara, och hushålla inte
på grädden och inte på slefven heller!»
»Hjertans gerna, Broms lille!» svarade värdinnan och
höjde verkligen träslefven, som hon hela tiden haft i handen,
för att med den slå Alm i ansigtet.
Denne, hvilken qvinnans hotfulla rörelse icke undfallit,
lät sitt paraply ögonblickligen drabba ned på hennes
upplyfta arm, så att hon med ett gällt klagoskri släppte slefven
på golfvet.
»Ja så, är du af den ullen, din sprätthök,» tog nu
Broms till ordet, »så skall jag visa dig, hur man klipper
sådana får som du utan att behöfva saxen.»
Derpå nalkades han skrifvaren med krökta armar och
knutna händer.
Alm drog sig tillbaka, så att han fick ryggen mot
skåpet, beredande sig på att med framsträckt paraply
mottaga anfallet.
I detsamma öppnades dörren, och en minderårig flicka,
med klädningen drypande af regn, inträdde, blek, mager och’
skälfvande som en skugga.
Vid åsynen af flickan stannade Broms med rynkad
panna. Troligtvis var han icke rätt ense med sig sjelf, om
han i hennes närvaro borde expediera den objudne gästen,
ty, att döma af den blodsprängda hvitan i hans ögon, hvälfde
han säkert i sitt hufvud en vildare plan än den att blott
kasta utför trappan den djerfve främling, som vågade trotsa
honom i hans eget hus.
Qvinnan deremot fick knappast_ ögonen på flickan, förr
än hon störtade sig öfver det darrande barnet och började
draga i dess hår och dunka på det lilla magra ansigtet med
sina knotiga händer.
»Hvar har du varit, ditt eländiga stycke?» skrek derunder
plågoanden; »skall jag sitta uppe och vänta på damen!.. .
Der har du på det örat och der på det andra! .. . Jag skall
lära dig att slinka kring gatorna, när det blir mörkt! . ..
Skriker du, så . . . ja, försök bara!»
»Slå mig inte! Slå mig inte!» qved det lidande offret;
»jag har inte gjort något ondt... jag tordes inte gå hem,
för jag hade fått så litet i dag. . . Aj, slå mig inte! Jag
fryser och är så hungrig... slå mig inte!... Aj, herre
Gud i himlen! ... Mamma, mamma, fräls mig!. . . Moster
slår ihjäl mig! ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
