- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
57

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvar?»

»Innanför porten der.»

»Derinne?»

»Ja... för Guds skull, herre, låt oss springa vårvägi»

»Ett misstag, mitt barn!»

»Nej, det är mjölnarn, herre,» hviskade hon; »han står
bakom porten och lurar!»

Derefter fattade hon med sina begge små händer uti
Alms ena hand och började sålunda draga honom med sig
från stället.

Alm lät sig godvilligt bortledas, ty hennes fruktan hade
något smittat honom, och dessutom fann han, vid. närmare
eftersinnande, att icke blott lifvet, utan äfven en arm eller
ett ben, vore af vida större värde än det grannaste paraply
i verlden.

, »Ah, der är han... spring, spring!» skrek flickan,
släppande Alms arm och tagande till fotterna.

Alm vände sig om och upptäckte nu, vid skenet af en
blixt, som i detsamma klöf det nattliga fästet, den kolossale
mjölnaren, hvilken störtade ut ur huset, svängande en yxa
i högsta hugg öfver sitt hufvud.

»Ack, din fullklappade 1» dundrade denne med en röst,
som gäckade sjelfva tordönet; »förr undkommer du helvetet,
än du undkommer mig... två hugg i din skalle för de två
huggen i min rygg ... få se hvem som bäst består profvet!»

Hvad Alm genast insåg var, att om han ej åtlydt
flickans varnande röst, utan gått in i porten, så hade han
redan varit massakrerad; men han insåg äfven, att om han
nu ville undgå samma hotande öde, så måste han gripa till
flykten, emedan det vore vanvettigt af honom att obeväpnad
kasta sig emot en beväpnad fiende, hvilken dessutom hade
namn för att med vinden kunna kämpa om väldet öfver
qvarnvingarne.

Alm visste, att det var stor skilnad mellan tapperhet
och dumdristighet och bar derför aktning för det gamla
ordspråket: »bättre fly än illa fakta».

Följaktligen beslöt han hellre vädja till benen än till
armame och blef snabblöpare, när han icke längre kunde
vara hjelte.

Efter honom följde den vilde mjölnaren med sin
skarpslipade yxa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free