Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröstet vidgar sig och blicken höjes vid trumpeternas ljud,
trummornas hvirflar, kanonernas och handgevärens eld.
Huru mycket mera då, när stormen ryter, åskan skräller
och himlen slungar blixt på blixt 1
Hvad Alm förutsåg, inträffade.
Sedan mjölnaren med tillfredsställelse’ funnit, att hans
grofva läggar lyckligen trotsat granithällens styrka, spände
han ånyo sina roflystna ögon i sin motståndare och började
derefter röra sin oformliga massa framåt, under synbar
af-sigt att gifva ett afgörande slag i saken.
»Har du badat dig något under den förflutna sommarn?»
frågade han under framskridandet.
Alm teg, följande uppmärksamt sin fiendes rörelser så
mycket som det var honom möjligt, ty när blixten slocknat,
omgåfvos begge af ett nästan ogenomträngligt mörker.
»Om du det inte gjort, gosse lilla,» fortfor mjölnaren,
»så skall du få det nu... Du vet väl, att vi ha Mälaren
alldeles inunder oss?»
Icke heller denna fråga bevärdigade Alm med svar,
utan drog sig några steg tillbaka upp på en liten sluttning
af berget, hvarigenom han kom ungefär en aln högre än
mjölnaren.
»Visst är det ett godt stycke utföre,» fullföljde denne,
»och besvärligt är det att komma ned; men var du lugn
som en kogubbe utan kor, gosse lilla, för jag skall nog dra
bestyr om att du kommer ned, utan att du behöfver böja
en knäskål eller kröka en tå.»
Knappt hade Broms med hånande tunga uttalat dessa
ord, förrän Alm tog fart från sin sluttande ståndpunkt och
kastade sig med kraften af en orkan mot den annalkande
mjölnaren.
Men var vår hjelte orkanen, så var likväl mjölnaren
den fasta, trotsande muren.
Visserligen skakades muren betydligt, och mycket af
rappningan strök med, ty vid Alms begge näfvar, som på
en gång träffat jättens ansigte, klibbade skinn och blod;
men blixtsnabbt slöt muren sina begge flyglar, armarne,
omkring den anfallandes lif, och nu börjades högt på berget
en brottning, värdig Snorre Sturlessons penna eller strängarne
på Lings lyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
