Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den bofven ville mörda mig, ville kasta mig utför
bråddjupet der!» ropade Alm.
»Men det är fan till skilnad emellan vilja och göra,»
svarade magistern; »det borde herrn veta, som är en lärd
man . . . men troligtvis är herrn inte filosofie magister . ..
jag är det jag, som herrn vet, och derför förstår jag mig
något på den saken. . . Tacka herrn emellertid sin Gud
för att mjölnarn inte malde herrn till snus, lika fint som
Demanders sopor. . . Gör det, i fall herrn skäms för att
tacka mig och flickungen der.»
»Goda herre, låt mjölnarn vara!» bad den spädare
stämman.
Alm såg upp och igenkände den unga flickan,
mjöl-narens fosterdotter och magisterns elev.
»Du!» ropade han uppspringande; »hur har du kommit
hit, mitt barn?»
»Hå, ingenting är enklare,» svarade magistern å flickans
vägnar; »hon kom inrusande till mig och störde mig i min
sömn, och det tackar jag henne inte för, ty jag låg och
drömde att jag åt stekt kyckling vid kommerserådets bord .. .
Jag sprang upp och fick veta, hur det var fatt, och som
jag alltid ligger i kläderna eller sofver på sköld, såsom det
heter i det trefliga Upsala, så var min toalett hastigt gjord
och jag sjelf snart här . .. Men för attan, herre,» tillade han,
lutande sig öfver den slagne mjölnaren, »ni måtte väl inte
ha knackat lifvet ur min vän Broms . . . förbannadt dumt
det! Strax en utgift för sorgflor och plöroser, begrips, ty
magistern och mjölnarn, vattnet och mjölet, det är som en
välling, är som lif och själ.. . Vivat! Han lefver! Han
gapar! Akta sig, herre, ty när bromsen gapar, då jagar
fullblodshästen utåt fältet, som om hin satt i svansen.»
Vår kammarskrifvare, hvilken förlorat all håg för
förnyandet af tvekampen, letade rätt på sin frack och tog den
på sig, hvarefter han framdrog plånboken och kastade den
i magisterns famn.
»Der har du, min vän, i förskott på min skuld till
dig för det du räddat mitt lifl» ropade han; »i plånboken
ligger min adress . . . kom till mig i morgon eftermiddag,
så vill jag se, hvad jag vidare kan göra för dig.»
»lack, herre!» svarade magistern, stoppande lugnt
plånboken i sin ficka; »men hvad ger herrn flickan då?.. .
Denna gången var hon hufvudet och jag blott armen . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
