- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
68

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det var väl mycket det pä en gäng . . . Men har dä
flickan ingen närmare anhörig i lifvet?»

»Nej, min fru.»

»Hennes far är dä äfven död?»

»Derpå har jag svärt att lemna ett bestämdt svar.»

»Hur då?»

»När jag i morse frågade henne, om hennes far ännu
lefde, kan ni gissa hvad hon svarade mig dä?»

»Nej, min herre.»

»Min far lefver,» svarade barnet, »men för mig är han
sä godt som död.»

»Besynnerligt yttrande af en tolfårig flicka.»

»Ja, är det inte det, min fru!»

»Men ni affordrade väl henne en närmare förklaring?»

»Ja visst. . . men . . .»

»Nå?» i

»Hon sade till och med, att hon kände sin far, att hon
visste hans namn, och att hon en gång sett och talat med
honom ... men ...»

»Men?»

»Men att hon lofvat att aldrig för någon yppa hvem
han är.»

»Högst förunderligt! ... Nå men, min bäste sekter,
hvad intresse kan hon väl ha deraf, att hon döljer sin fars
namn, i synnerhet som denne far, hvem han nu må vara,
icke det ringaste synes fråga efter sitt barn, ty om han
det gör, hvarför låter han då flickan vistas i ett så rysligt
sällskap?... Men det är möjligt, att han inackorderat henne
hos detta folk?»

»Nej, dagen efter moderns död fick flickan tio
riksdaler af honom till hennes begrafning ... men sedan dess
har hon inte hört det minsta från honom.»

»Och ändå vill hon inte säga hans namn?»

»Hon har lofvat förtiga sin fars stånd och namn.»

»Hvem har hon lofvat det?»

»Sin far.»

»Idel gåtor!»

»Och hon har lofvat det vid sin mors minne.»

»Vid sin mors minne!. . . Allt det här förefaller mig
som en saga.»

»Ja, min fru, vid sin mors minne har hon lofvat att
förtiga namnet på sin omensklige far. . . Detta arma barn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free