Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Oaktadt all er välmening, bästa fru Grå, så blef den
första lärdom ni gaf henne en osanning... Hur olyckligt,
att jag inte kom att tala med er förut om den saken!»
»Ni riktigt förskräcker mig, herr sekterI»
»Ja, det var mycket illa.»
»Ni menar då, att man öppet borde ha tillstått, att hon
är af okända föräldrar och att hon strukit kring gatorna
som tiggerska?»
»Ja, hvad rår hon väl för det?... Allt det der är ju
en olycka och inte ett fel. .. öfver det senare bör man
blygas, men inte öfver den förra... Dessutom bör man
aldrig lära sig att förakta olyckan.»
»Ni kan visserligen å ena sidan ha rätt, men ...»
»Ett barn, som börjar sin lärokurs med att ljuga och
förställa sig, är på en farlig väg... Förlåt mig, fru Grå,
men jag säger rent ut som jag tänker.»
»Men ni måste väl medge, min herre, att om de andra
flickorna fått veta, att de hade en tiggarflicka ibland sig,
så skulle de .. »
»Hvad skulle de?»
»Jo, de -skulle ha dragit sig undan från henne, visat
henne förakt och ...»
»Då äro de illa uppfostrade, min fru, och det kan jag
omöjligt tro om edra pensionärer.»
»Och om-barnen inte gjort det, så hade deras föräldrar
blifvit högst missbelåtna dermed, det är jag fullkomligt
öfvertygad om.»
»Man har inte rättighet att uppoffra så mycket som
en mask en gång för dumma fördomar.»
»Min pension hade kunnat lida...»
»Omöjligt!... Man skulle ha sagt, som sanningen är,
att fru Grå ryckt ett fattigt fader- och moderlöst barn ur
nöden och eländet, och man skulle ha prisat er, såsom ni i
sjelfva verket förtjenar... Nu har ni sjelf, min fru, beröfvat
er lönen för en god gerning, ty en lön är det onekligen,
när verlden erkänner och håller oss räkning för det goda vi
göra ... Ack, de fördomarne! De förstöra allt. .. allt. . .
det godas frö så väl som dess frukter!»
Ett hårdt bultande på dörren afbröt samtalet.
Alm gick och öppnade den, hvarefter magistern från
Skinnarviken inträdde i kammaren. Hans kostym var
densamma som föregående dagen, med undantag af att den lama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
