Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall sluta, men deremot aldrig börjar med det som man
aldrig bör sluta. Lilla Mandis skall väl till med Telemak,
liksom de andra pensionärerna?»
»Visserligen ... magistern vet väl att Telemak är vanlig
i de bättre pensionerna?»
»Vet väl det... Calypso ne pouvait se consoler du
départ d’Ulysse. .. Kalypso kunde inte trösta sig öfver
Ulysses’ bortresa ... men Kalypso tröstar sig . .. hon blir kär
i sonen, sedan hon förut i åtta års tid varit kär i fadern . ..
Alltsammans nyttigt och godt att veta, ty hvad som är
tillåtet en odödlig, kan väl inte gerna vara ett fel hos en
dödlig... Idel kärlek från början till slut, ingenting annat
än kärlek ... Ur denna förtrollande lärospån uppväxer snart
i de små englabarnens hjertan det ena kärleksaltaret efter
det andra, vid hvilka oräkneliga Telemaker knäfalla...
Den der Telemaks författare har skapat flere kupidoncr, än’
hela Olympen på sin tid.»
Den beskedliga pensionsfrun bet sig i läppen och
började tröttna vid den skoningslösa kritiken öfver pensionerna.
»Och så skall hon väl använda hälften af sin tid med
att rita blommor på velin,» fortfor den obarmhertige kritikern,
»fast hon aldrig får veta mer om dem som växa på marken,
än att de äro bra att ha på namnsdagar och födelsedagar,
samt att de äro vackra att se på och goda att lukta på. . .
Men det är sannt, det finns verkligen tvänne växter, som
flickorna i pensionerna få ett grundligt begrepp om,
nämligen myrten, som duger till brudkronor, och björkris, som
duger till risbastur... Ändock något af naturalhistorien 1»
Pensionsfrun höll på att bli allvarsamt ond på den
oförskämde magistern; men blicken på tiggarens kläder
af-väpnade henne på ögonblicket.
»jag vet ingen bättre råd,» utlät sig nu Alm, som
under den senare delen af kritiken genomläst sagan om det
konstiga lösbenet, utan att likväl förlora ett ord af samtalet,
»än att ni, kära Svärd, som verkligen gör skäl för namnet,
tar farväl af Skinnarvikens nästen och hjelper oss att
ombilda skolor och pensioner ... Hvem vet, om det inte kunde
ha någon nytta med sig!»
»Jag skulle nog ha lust dertill,» svarade magistern,
»om inte för annat, åtminstone för att smaka på maten,
liksom direktörerna för korrektionshusen bruka göra.»
»Nå, hur bruka de göra då’» frågade frun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
