Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När nu borgmästaren fick sina klackar fardiga, sä gick
han ut pä gatan för att försöka dem, och allt folket i staden
blef högeligen förvänadt öfver att borgmästaren blifvit sä
stor, ja väl större än nägon borgmästare före honom varit
eller efter honom blifva skall.
Dä borgmästaren detta såg, vardt han öfvermättan glad
till sinnes, och han satte näsan i vädret för att höra hvad
fäglarne under himmelen kunde säga derom, att han blifvit
större än alla de andra borgmästarne på jorden.
Men då hände sig att han, vid det han såg upp ät
himmelen, kom att med högra foten stöta mot en sten, som
af en händelse låg på gatan, och föll borgmästaren omkull
öfver den stenen, och bröt han dervid högra benet af sig,
sä att folket i staden måste bära honom hem der han bodde,
och grät allt folket, när de buro honom hem, ty borgmästaren
var mycket fet och tung och klackarne pä hans stöflar voro
minst en half aln höga.
Men borgmästaren blef så sjuk, att läkarne mäste aftaga
benet, och klagade borgmästaren högeligen öfver att han
mist sitt ben, och allt folket i staden klagade med honom.
Som nu borgmästaren i sin stora bedröfvelse fann att
han icke kunde sköta och handhafva sitt stora och vigtiga
embete, sedan han gätt förlustig sitt högra ben, så skickade
han till främmande land efter ett lösben, och var det
lösbenet det märkvärdigaste på jorden.
Ty tryckte man på en stor fjäder, så gick det benet
af sig sjelf, och tryckte man på en liten fjäder så stannade
det af sig sjelf. Så märkvärdigt var det lösbenet.
Nu steg borgmästaren tidigt upp en morgon och drog
lösbenet uppå, fast han endast var klädd i flanellströjan och
yllekalsongerna, ty han ville så gerna försöka, hurudant
lösbenet kunde vara beskaffadt, när han hade det på sig.
Och han tryckte på den stora fjädern. Men hvem
blef gladare än han, när lösbenet började gå af sig sjelf
från sängen till dörren och sedan genom dörren ut på gatan
och torget.
Då folket i staden fick se sin borgmästare, så började
alla menniskor springa och hurra, fast han var klädd i bara
flanellströjan och yllekalsongerna.
Och alla stadens rådmän foro upp ur sina sängar för
att taga sin borgmästare emot och betyga honom sin vördnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
