Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tionde kapitlet.
Jernvågen.
Den mörka höstqvällen hade redan utbredt sig öfver
staden, när vår kammarskrifvare lemnade sitt hem vid
Österlånggatan och tog vägen åt Söder för att, enligt aftal med
fru Grå, besöka hennes pension och språka litet med den
tolfåriga Amanda Lang, hvars fosterfar han nu så oförmodadt
blifvit.
När man nyligen läst något, detta må nu vara tråkigt
eller angenämt, så sitter vanligtvis något deraf efteråt en
stund qvar i hufvudet. Alm hade, innan han tog hatt och
käpp för att begifva sig ut, kommit att genomläsa den saga,
han sist köpte af den originelle tiggaren, och den spökade
ännu, ehuru med matta konturer, i hans hjerna.
Hvarje kort och tjock herre han mötte betraktade han
med så mycken uppmärksamhet som mörkret och
anständigheten medgåfvo, ty han tyckte sig uti hvarje dylik person
finna ett motstycke till den olycklige borgmästaren i Skåne.
Först undrade han, om bemälda motstycken hade höga
klackar på stöflarne, och sedan, i fall någon af dem vore
nog olycklig att mista ett ben, huru denne någon skulle
taga sig ut på ett sådant konstben som borgmästarens.
Bäst han så promenerade och ungefar i samma
ögonblick som de der af sagan uppjagade fria fantasierna voro
nära att dö ut för att lemna rum åt andra, mer allvarliga
betraktelser, trodde han sig förnimma det enformiga ljudet
af någon tjock, jernskodd påk, som dunkade ovanligt tungt
mot gatstenarne. Småningom antog det der dunkandet
likheten med ett träbens stötar mot gatan.
Vid ett annat tillfälle skulle detta icke synnerligen ha
väckt hans uppmärksamhet, emedan träben alldeles icke äro
sällsynta på Stockholms gator; men nu, då sjelfva hans
fantasi sysslade med dylika konstmedel för framskridandet,
så var det klart, att hans ögon och öron skulle vända sig
åt det håll, hvarifrån de tunga stötarne kommo, och hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
