Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till följd af den kalla och regniga väderleken var det
mindre folk ute än eljest var vanligt. Dä och då hoppade
en piga med paraply öfver bron, eller skred en arbetskarl
med brådskande steg deröfver; men här och der stodo några
enstaka mörka figurer, hvilka, stödjande sig mot balustraden,
tittade ned i den djupa stadsgrafven, förmodligen för att
lyssna till regndropparnes fall mot jernstängerna.
Bland dessa figurer befann sig krymplingen i den hvita
bolstervarsrocken.
Alm kastade ånyo en blick omkring sig och närmade
sig derefter mannen med träbenet och kryckorna.
»Hvarför står du ute och låter regna på dig, din
stackare?» frågade Alm med en ton, som ljöd så innerligt
medlidsam och öm.
»Ack, herre,» svarade en svag och ömklig stämma,
»träbenet började lossna från benstumpen min, och jag höll
just på att fästa till remmarne.»
»Stackars sate, var det längese’n du miste ditt ben?»
»Det är jemt ett år se’n, goda herre.»
»Hvar förlorade du benet?»
»1 eldqvarn på Kungsholmen.»
pOch nu är du naturligtvis oförmögen till arbete?»
»Ja, gudnås! .. . Och om inte goda och beskedliga
menniskor funnes, så hade jag långt före_’detta fått svälta
ihjäl.»
»Kan väl tro det, och jag får väl lof att ge dig en
hacka, jag också.»
»Gud välsigne herrn för det!» yttrade krymplingen och
skrufvade sig från ena sidan af ledstången till den andra,
så att han kom Alm något närmare.
Vår kammarskrifvare tog upp sin plånbok och drog sig
derunder ett steg tillbaka, liksom ville han vid lyktans sken
leta efter en passande sedel åt tiggaren.
Under det han bläddrade i plånboken, följde han med
ögonen krymplingens alla rörelser; men dennes ansigte, till
mer än två tredjedelar doldt under hattskyggena, kunde han
icke få sigte på.
Krymplingen, som stält ifrån sig de begge kryckorna,
sysslade under tiden mycket med sitt träben, som han
tycktes ha svårt för att laga i ordning; men emellanåt
vände han hufvudet åt alla sidor af bron, allt under mycket
suckande och pustande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
