Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sängen tystnade, men några löpningar öfver
tangenterna vidtogo, fördjupande sig i de mest fantastiska
modulationer och ackordgångar.
»Det är Amandas egen komposition,» berättade en af
pensionärerna.
»Amanda sätter så gerna musik till Stagnelii sånger,»
omtalade en annan.
På Alm gjorde sången ett på en gång sorgligt och
trösterikt intryck: sorgligt, emedan han tyckte sig höra ett
klagande, oskyldigt hjertas längtan efter den
barndoms-glädje, af hvilken det aldrig fått njuta; trösterikt, när han
deruti icke kunde upptäcka något spår af den våldsamma
passion, för hvilken tankarne både på barndom och ålderdom
bleköa.
Han ämnade gå in i sångrummet, då en annan dörr
öppnades och fru Grå visade sig i salen.
»Herr sekter,» yttrade hon half högt, »just nu tänkte
jag på er... Var god och stig in till mig på några
ögonblick. .. jag har något angeläget att tala med er om.»
Alm ändrade följaktligen sin kurs och följde med
pen-sionsfrun in i dennas enskilda kabinett, der han bredvid
henne tog plats på en soffa.
»Ja, jag har något mycket angeläget att säga er,»
började fru Grå, »och jag förebrår mig nästan att jag inte
förut samtalat med er i detta ämne, ty ingen hade varit
mer berättigad till detta förtroende än ni, till följd af det
varma intresse ni hyser för...»
»Det gäller Amanda!» inföll Alm; »för Guds skull,
hvad är det?»
»Ingen bör bättre än ni veta, hur mycket jag älskat
dfenna flicka och hur innerligt jag med er gladt mig åt de
ovanliga framsteg, hon gjort i allt hvad hon företagit sig ...
Hon har i alla afseenden varit en prydnad, en stolthet för
min pension.»
»Hon har varit det, säger nil» utbrast Alm darrande;
»skulle hon dä inte vara det mer!»
»Under loppet af de sista tolf månaderna har hon
förorsakat mig de största bekymmer, och jag har icke mer
hennes förtroende.»
»Och detta har ni inte sagt mig förr! . . . Min fru, ni
oroar mig grufligt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
