Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I sällskap med en ung, elegant herre,» svarade frun
bestört, ty hon säg färgförändringen i kammarskrifvarens
ansigte.
Alm gick tigande fram till fönstret, hvilket han öppnade
på vid gafvel, liksom kände han sig i behof af frisk luft;
men hastigt tillstängde han åter fönstret och mötte midt på
golfvet värdinnan, hvilken, förskräckt af hans våldsamma
sinnesrörelse, äfven uppstigit.
»Och hvad sade hon om sin kamrats rapport?» frågade
han med återvunnet lugn, »ty jag förmodar att ni ej dröjde
med att gifva henne del deraf.»
»Hon svarade, med en häftighet i ord och åtbörder, som
jag tillförene ej funnit hos henne, att hon inte gjort något,
som hon behöfde blygas öfver, och att hon heller aldrig
kommer att göra något sådant.»
»Ah, det var ändå något!» utbrast Alm, kännande sitt
bröst någorlunda lättadt.
»Men hvem den personen var, som hon sällskapade med
öfver Norrbro, eller hur hon blifvit bekant med honom,
det har hon inte velat upplysa mig om,» tillade frun.
»En omständighet lugnar mig likväl,» yttrade Alm.
»Och det är?»
»Det är visserligen sant, att hon icke velat bekänna
hvar hon uppehållit sig, eller hvad hon gjort alla de der
gångerna hon varit borta... men i stället för ätt hopdikta
några historier, såsom fallet oftast varit och är med andra,
har hon föredragit att tiga, och det bevisar åtminstone, att
hon till sitt försvar icke velat begagna sig af lögnen . . .
Emellertid vill jag sjelf tala med henne om saken.»
»Ja, jag tror att det vore af högsta vigt.»
»Det är klart, att hon förehafver något, som hon ej
vågar förtro åt andra.»
»Ja visserligen.»
»Men att detta något icke innebär det dåliga eller
brottsliga, derom är jag säker.»
»Gifve Gud att så vore!»
»När talade frun sist med henne om den der
promenaden öfver Norrbro?»
»För omkring halfannan timme sedan.»
»Besynnerligt!... Nyss, när jag kom hit, hörde jag
henne sjunga vid pianot... det var några verser ur Stagnelii
»Längtan», en ingifvelse af äkta barnaoskuld och som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
