Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den lilla foten, hvarom redan en gång förut blifvit
taladtl Vilja vi veta något om den lilla fotens spänstighet,
så låtom oss fråga de blommor, öfver hvilka Amandas fot
promenerat, och de skola svara oss med ett leende.
Sådan var nu den förra tiggarflickan, en metamorfos,
framkallad af de fyra friska ungdomsår, omhuldade af tvänne
ädla menniskohjertan.
När fosterfaderns och fosterdotterns händer nu mötte
hvarandra, darrade begge. Det var första gången någonting
sådant inträffat dem emellan. Derför blef också början af
detta deras möte pinsam för begge.
»Jag hörde dig sjunga,» började ändtligen Alm, för
första gången icke vågande möta hennes blick.
Flickan slog ned ögonen och teg.
»Stagnelius är din älsklingsskald, hör jag,» fortfor han,
under bemödande att ordna sitt inre.
Flickan fortfor att tiga.
»Det var Stagnelii sång till kärleken du sjöng, Amanda!»
yttrade Alm med en blick, som han sökte göra så
genomträngande som möjligt.
En hög purpur göt sig öfver flickans anlete, och hennes
mun öppnade sig något, men ordet dröjde. Ehuru vant vid
läpparnes glöd, vågade sig kanske icke ordet fram, när hela
ansigtet stod i lågor.
»Sätt dig bredvid mig, min flicka, och låtom oss språka
med samma förtrolighet som förrl» yttrade Alm, i det han
fattade hennes hand och förde henne till en stol, på hvilken
han bad henne taga plats, under det han sjelf satte sig på
en annan stol nära invid hennes.
»Du har ju alltid hållit af mig, Amanda,» återtog
kammarskrifvaren, »som en vän . . . som ... som ett barn
håller af sin far?»
»Ja, jal» ropade hon, fattande hans hand och kyssande
den, innan han förmådde hindra det.
Ack, hvad hade han icke velat gitva, om han i stället
vågat föra hennes fina, hvita hand till sina läppar! Men
det går ej an att en fosterfader kysser sitt fosterbarn på
handen, snarare då på munnen. En kyss på munnen är
ömhet, en kyss på handen är artighet. En far får vara
öm, men icke artig mot sitt barn.
Den stackars trettiosexårige kammarskrifvaren! Han
vågade hvarken vara öm eller artig. I det förra fallet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
