Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nalkas hon nu dessa; men knappt har hon vidrört dem .
med sin hand, förr än de, som hvarken hafva rot eller
annat säkert fäste, falla undan eller försvinna i det djup,
de skulle utmärka. Hennes misstanke, på detta sätt väckt,
sträcker sig nu till allt och följaktligen äfven till de sanna
blommorna, de verkliga förtjenstema, hvilka sedan få sitta
emellan för de falskas skull.
Det är visserligen möjligt, att denna krigslist icke heller
hjelper; men hvad som långt ifrån att hjelpa fast mer
förvärrar, är att med våld släpa den sköna fram till den vådliga
vaken och skrika i hennes öron med stentorsstämma: »Der
ser du döden och afgrunden 1» Hvem är väl säker på att
icke en lockande siren, begagnande sig af hennes
öfver-raskning, i samma ögonblick höjer sig ur vaken och med
oemotståndlig tjusningskraft drager den sköna ned i djupet
till sig!
Som b’agdt är, vår välmenande kammarskrifvare
åstadkom just raka motsatsen till hvad han åsyftat, och detta
insåg han nu, men för sent.
»Mitt goda, mitt älskade barn,» sade han nu med
mildare stämma, i det han närmade sig Amanda och
vidrörde med ett finger hennes hand, »tror du väl, att jag
kan säga eller göra något, som icke har för afsigt att tjena
och gagna dig, något, som ej har ditt väl och din lycka
till föremål!»
»Att så smäda, så lasta en person, som aldrig gjort en
något ondt och hvars namn man icke en gång känner, det
är omenskligt... det är grymt!» svarade flickan, i det hon,
med förtrytelsens rodnad på sin kind, drog sig tillbaka för
den bedröfvade fosterfadern.
Hennes kärlek hade blifvit djupt kränkt, och med denna
äfven hela hennes hjerta, ty vid den åldern äro kärleken
och hjertat ett, kunna aldrig skiljas eller tänkas skilda från
hvarandra.
»Från denna stund älskar jag honom, om möjligt,
ännu högre än förut,» förklarade flickan, och vid dessa ord
samlade den rika, sextonåriga barmens eld alla sina lågor i
de stora högblå ögonen.
Den stackars kammarskrifvaren kände sig nära att qväfvas
i hettan af denna brand.
»Du vill då inte höra mig?» sade han, och hans röst
liknade dervid nästan ett klagande barns; »du skjuter då
ifrån dig den, som håller så innerligt af dig... du inser då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
