Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyrvagnar och åkarschäsar bevärdigade hon dcremot ej
med en enda blick, ty hon tog för gifvet, att en president
icke gerna kunde begagna dylika åkdon; men den ena
herrskapsvagnen efter den andra bullrade förbi och försvann,
och ingen ville stanna på det öfverenskomna stället.
En ung flicka, som står ensam i ett gathörn och väntar,
väcker alltid de förbigående damernas och herrarnes
uppmärksamhet och ger anledning till hvarjehanda betraktelser,
i synnerhet om den unga flickan är mycket vacker. Damerna
rynka på näsan och betrakta den sköna enslingen med ett
visst förakt eller såsom den der redan vore en förtappad
varelse — och hvarför göra de det? Hvarför får ej en ung
flicka ensam gå eller stå på gatan? Svaren oss, 1 sedesamma
matronorl Hafven I då så litet förtroende till styrkan af
edra döttrars dygd, att I icke ansen den betryggad och
säker, så vida den ej har en far på ena sidan och en mor
på den andra? Misstänken I kanske, att den uppfostran af
ytlighet och flärd, I gifvit dem, icke ensam förmår stärka
deras dygd eller skydda deras oskuld? — Nåväl, då är det
er skyldighet att göra hvad I gören. Binden dem fast vid
edra kjortlar och sofven blott med ett öga i sender!
Anspråksfulla trädgårdsväxter och prunkande stockrosor behöfva stöd
för att ej falla, men icke de enkla naturens blomster, som
frodas på ängarnes grönskande tufvor eller på skogames
hårda mark.
En ung vacker flicka, som står ensam i ett gathörn och
väntar, kan läsa sin dödsdom i hvarje karls öga hon möter.
Våra moderna dandyer, hvilka rynka på näsan åt eller
fördöma tiggaren som behåller den kopparslant han hittar på
gatan, tveka likväl icke att sjelfve med vargars glupskhet
kasta sig öfver det fina lammet, som småler mot blommor
och sol. Det kallas icke för stöld att röfva bort detta
småleende eller uppgrumla den källa, hvarur detta leende väller;
det kallas icke för stöld att röfva bort fattiga föräldrars
enda glädje och hopp; det kallas icke för stöld — det kallas
för »bonnfortyner».
Amanda såg ej den spetsgård af kavaljerer, som knöt
sig omkring henne, ty hon hade, såsom vi redan nämt,
ögon endast för hästar och vagnar; hon hörde ej de artiga
fraser, som svassade omkring henne, ty hon lyssnade endast
till jernhammaren, hvilken nu som bäst på malmklockan i
Jakobs kyrktorn slog de efterlängtade sju slagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
