Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
servera dig. .. Ingen annan är värdig att betjena min
Amanda... Hören det, I riddersmän i Asplundas uråldriga
riddarsal!»
Riddersmännen på väggarna tego; men om detta
ut-maningsord slungats emot dem för fyra århundraden
tillbaka, månne de då skulle ha tegat, månne då deras svärd
fått hvila i skidorna som nu? Nu voro de visserligen
tysta som de murar, mot hvilka de stodo; men deras
anletsdrag uttryckte det strängaste allvar och deras ögon tycktes
blixtra af hot.
»Dessa bilder ha något förskräckande med sig,» anmärkte
Amanda, »och dessa höga rum förefalla mig så dystra. ..
Gustaf, ack om dina föräldrar blott vore här! ... De bli väl
inte länge borta?... De komma väl hem till natten?»
»Jag vill hoppas det. . . De ha rest bort i grannskapet
och komma nog hem, innan det blir natt.. . Visserligen
händer det ibland, att de dröja qvar hos någon intimare
familj af grannarne... Men var nu inte orolig för den
saken ... du är ju hos *mig ... Kan man väl vara lyckligare,
än när man är hos den man älskar!»
»Icke lyckligare, men lugnare kan man vara. . . Gustaf,
din mor är säkert mycket god, ty hon måste likna dig. . .
Men din far?... Din far är förnäm . .. kanske han är
mycket stolt. . . Tror du, att de skola mottaga mig med
ömhet och kärlek, samma ömhet och kärlek, som jag vill
egna dem?»
»De skola bli förtjusta i dig. . . Men tag nu plats vid
bordet, min älskade ... så der, Amanda! . . . Jag sitter
bredvid dig, jag, färdig att läsa dina önskningar, innan de ens
hunnit fram på läppen eller i blicken.»
»Ack, hvad du är god emot mig!» sade Amanda och
såg för innerligt ljuft på sin själs älskling.
»Hvad du måtte vara hungrig och trött, ljufva flicka!»
yttrade Gustaf, läggande för henne af första rätten; »det
var ingen leksak för dig, denna långa resa. . . aldrig har du
förut varit så långt borta.»
»Säkert tala de nu om mig,» sade Amanda tankspridd;
»om jag blott kunde höra hvad de tala!»
»Kanske ångra de nu sin orättvisa mot dig, stackars
flicka, kanske också fördöma de dig, för det du hade styrka
nog att skudda af dig det förnedrande oket... De fatta ej,
att ingenting är så påkostande som att lefva i beroende af
Första älskarinnan. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
