Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amanda betraktade något förvånad sin älskare.
»Det var den elaka fostermodern, som talade,» sade
hon; »men hör nu hvad den ädla Hilma svarar:
>Du skämtar, Gerda! — Har du aldrig älskat
Och aldrig lidit? — Hjertats minsta känsla
Är starkare än graf och bil och urna.
Har du förgätit hvad i forna dagar
Med dygdens tårar barnet du förtäljde,
När lekande med blommor på ditt sköte,
Det såg till andars blåa rike opp ?
0 nej; den eld som i vårt inre flammar,
Som oss förtär i vällust och i plågor,
Den släckes ej af jordens eld; den leker
1 nattens lugn kring ättehögen än;
Den nalkas, suckande, i töcken svept,
Vid stjemors ljus, de dyra föremålen.»
»Skönt, härligt! Bravo, bravissimo!» jublade löjtnanten
och tryckte tjuserskan hårdt till sitt bröst.
»Tack, Gustaf!» yttrade Amanda, nära att qväfvas i
hans famn; »åt Hilma bör du applådera.»
»En skål för din älsklingsskald! En skål för Stagnelius!»
ropade den alltid uppmärksamme värden, fattande
champagneglaset.
»Ja, för honom!» instämde Amanda och höjde sitt med
de många perlorna i; »för honom, som qvad så himmelskt
under det de jordiska qvalen söndersleto hans bröst!»
Hon läppjade på glaset och ville sedan ställa det
ifrån sig.
»Amanda,» hejdade henne värden, »för honom, som
sjöng så djupt, måste du dricka djupt!»
»Mitt hufvud är så underligt,» svarade Amanda något
drömmande och vidrörde sin panna med ett finger; »jag
tycker, att bilderna röra sig på väggen der.. . Men du
har rätt, Gustaf,» tillade hon lifligare; »i botten för
Stagnelius !»
Och derpå tömde hon champagneglaset till botten.
Det sköna paret återtog ej sin plats vid bordet, utan
vandrade kring salen med armarne om hvarandras lif.
»Chevaleriets lysande dagar!» yttrade Amanda, stannande
med sin älskare framför bilden af en riddare, hvilken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
