Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att anmärka mot förvaltningen och fångkosten, men ... Ah,
nu har jag fått mina fyra . . . förlåten mig, go’ herrar, för
det besvär jag förorsakat! ... De här äro så mjuka, att man
kan linda dem kring fingret.»
»Äro de mjukare?» frågade fångknekten, läggande
fing-rarne på en af de fyra knallar, som Stenbocken tagit;
»kallar du det der för mjukt?. .. Aha, din skälm! . .. De
äro större än de andra... det var således sjukan, det...
jo, du är mig en ljus pojke, du!»
»Herrn har nu alltid ögon att köpa fisk med,»
genmälde Stenbocken skrattande, hvarefter han lemnade träget
och närmade sig hufvudmannen.
Denne, ehuru synbart likgiltig för allt omkring honom,
hade icke lemnat Stenbockens manöver ur sigte.-
»Någon af de här måste det vara,» yttrade Stenbocken
till honom; »de äro en half tum längre än alla de andra,
och det skulle ju inte vara flere än fyra sådana.»
»Nej.. . och alla fyra lågo bredvid hvarandra?»
»Ja... det var emellertid ett satans besvär att ta reda
på dem ... jag begriper ej hvartill fyra skulle tjena ... en
hade varit tillräckligt.»
»Du är dum ... en enda, olik de andra, skulle ha väckt
uppmärksamhet. .. Gif hit dem nu, men forsigtigt, så att
ingen sticker sin näsa mellan våra.»
Stenbocken lemnade de fyra knallarne till
hufvudmannen, hvilken stoppade dem hos sig. Under tiden
utdelade fångknektarne den medburna fångkosten åt det öfriga
sällskapet.
Hufvudmannen begaf sig afsides till ett hörn i
gårdsmuren och klämde med fingrarne sönder den ena knallen
efter den andra. I en af dessa upptäcktes en papperslapp,
på hvilken funnos några skrifna rader.
Sedan hufvudmannen genomögnat raderna, stoppade han
papperslappen i sin mun, tuggade och sväljde ned den.
Detta var i grefvens tid, såsom det heter, ty en af
fångknektarne närmade sig nu hufvudmannen.
»Jag har något högst angeläget att säga
kommendanten,» yttrade mjölnaren.
»Hvad är det för godt?» sporde fångknekten.
»Det får ni fråga kommendanten sedan,» svarade
mjölnaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
